Måndag

Måndagen andra veckan på Bali är en sådan dag som kanske inte är så spännande att ta del av för er, men som var en väldigt skön och behaglig dag för oss. Vi hade bestämt oss för att ta en heldag på samma ställe på Kuta som vi besökte i förrgår, men färden dit visade sig bli en mardröm. Vi klev som vanligt in i en taxi (den suddiga ljusgrå bilen bakom Tina) strax utanför hotellet och förklarade att vi ville åka till marknaden på den södra delen av Kuta. Chauffören - som pratade extremt dålig engelska - verkade förstå och körde iväg med oss i baksätet. Tyvärr verkade det vara något vajsing med motorn, ty maken till ryckig och långsam färd har vi inte varit med oss sedan någon av de gånger vår egen Citroën behagat gå sönder. Nåväl - väl i Kuta så stannade taxin mitt i de myllriga shoppingkvarteren som snarare låg i norra Kuta än södra, och vi försökte förklara att vi ville till södra delen. Chaufförren fattade ingenting. Vi frågade om detta var norra Kuta - chauffören nickade glatt. Vi sa att vi ville åka vidare till södra Kuta - chauffören såg ut som ett frågetecken. Efter ett tag ropade vi till oss en annan balines som var bättre på engelska och bad honom förklara för chauffören att vi ville till södra delen av stranden istället - gärna i närheten av Hotell Boardwalk, om han hade hört talas om det? Det hade han inte, men han sa att det finns fin strand att vara på bara runt hörnet här. Vi fortsatte vårt tjat om att vi ville vidare till den lugnare biten av stranden vi varit på i förrgår, och inte till den stimmigare delen vi var på igår, vilket den engelsktalande balinesen under en lång diskussion förklarade för vår chaufför, som då till slut erbjöd oss att körar runt på nåt sätt, fast då skulle vi få betala ytterligare 50.000 rupier. Det hade vi ingen lust med, utan då gav vi helt sonika upp och förberedde oss för en stimmig stranddag istället för den lugna vi hade sett fram emot, betalade taxichauffören och gick ut ur bilen och iväg mot stranden... ...och döm om vår förvåning och skam då vi kom ut på stranden och såg att vår i vårt tycke så korkade chaufför faktiskt hade kört oss rätt - bara ett kvarter ifrån stället vi blev avsläppta på förra gången vi hittade den här strandbiten, som dessutom inte alls visar sig ligga på södra Kuta utan snarare mitt på. Och hotellet dessa härliga solstolar i korgmaterial tillhör - ja inte heter det Boardwalk Hotel iallafall, utan snarare Bali Garden Beach Resort (som i och för sig har en restaurang som heter Boardwalk, men ändå)... Ååååh... den skamkänsla vi kände, och fortfarande känner (det är jobbigt bara att skriva om detta) är enorm! Låtom oss trycka ner denna medelst färskpressad ananasjuice! Slurp slurp slurp - bort jobbiga känsla, bort! Sedärja - det funkade ju utmärkt! Nu är vi glada igen! Och kolla vilka snygga solbrillor vi köpte igår! Detta är ju som sagt samma ställe vi var på i förrgår, och nu liksom då slog vågorna höga, vilket givetvis fick Pelle att gå ut och leka i dem. Tina tyckte dock inte det behövdes tas några foton på detta, för "vi har ju så många sådana redan", så idag slipper ni beskåda Pelles kroppshydda och får kolla på bilder som den här istället. Eller nja... den här bjuder förstås på en hel del Pellehud. Se den som kompensation. Efter några timmars badande, solande samt läsande av varsina pocketböcker blir man förstås hungrig, och då går man lämpligtvis över till Restaurang Boardwalk (bort skamkänsla! Bort bort!!!) där Pelle slog till på en stenugnsbakad pizza medan Tina klämde i sig en Mie Goreng - till fröken Petterssons ära. Endast kolhydrater en masse kan dämpa Pelles ångest... Vi hade som sagt (skrivet?) bestämt oss för en heldag här - inte bara för att det är ett trevligt ställe att ligga och sola på utan också för att vi återigen blev sugna på lite solnedgång, något vår hotellstrand inte alls kan bjuda på, och framåt seneftermiddagen så drog sig vattnet tillbaka och solen började så sakta röra sig neråt på himlen. Detta är taget vid femhugget, och egentligen var det inte alls så här mörkt, utan det är Pelle som underexponerat vid fotograferingen för att det skulle bli snyggare. Och se där - det fungerar ju! Eftersom det är på pricken en vecka efter Alla Hjärtans Dag idag, bestämde vi oss för att återigen fira med en massa härliga drinkar. Här har vi varsitt exemplar av den perfekta startdrinken: Long Island Ice Tea. Så småningom gick solen ner på riktigt, och bjöd på 80-talsklyschiga scenerier som detta... ...och detta. Efter dessa vackra syner blev vi tvungen att dämpa våra intryck (och fortsatta skamkänslor...) med mer sprit... ...samt mer mat. Dessutom satte vi återigen restaurangpersonalens fotograferingsförmåga på prov, och detta är dagens resultat. Drinkarna var goda, men de såg inte alls ut som på bilderna. Här ser ni en Lychee Martini som A: Inte serverades i martinglas (vilket är bra på ett vis, då glaset den istället serverades i var större än ett sådant), och B: Inte innehöll någon lychee-frukt, vilket bara är tråkigt på alla sätt och vis. Så satt vi där och pratade, drack drinkar, myste och skämdes en smula, tills vi beslutade oss för att åka tillbaka till hotellet och kalla detta en dag. Vi fick denna dag tag på en taxi med taxameter istället för framprutat fast pris, och den skulle visa sig vara snäppet billigare än det sistnämnda. Slutet gott - allting gott. Och kolla bilen framför förresten... "Semen"... hehehe...hehheeehhee....

<<

Meny

>>