Torsdag

Idag var den första dagen på denna semester det var riktigt mulet på, men inget ont som inte har något gott med sig - plötsligt såg vi berg på andra sidan vattnet vi aldrig sett tidigare. Kan det bero på att det är molnigt, eller på att vi helt enkelt bara missat dem? Innan dagen är slut får vi reda på svaret... Och inte nog med att det var mulet - Pelles nyinköpta solglasögon gick sönder också. Ena skalmen gick helt enkelt av. Undrar om det är Diesel som tillverkat dessa också...? Nåja - tur att det är mulet, så han inte behöver dem... Och nu börjar olyckorna avlösa varandra i följd - ty plötsligt börjar det regna också! Och en topplös dam från Frankrike spelar alldeles för högt på sin radio. Usch. Jaja - vi får väl gå in och spela kort istället. 1-1 i Vändåtta hann det bli innan vi såg att solen började titta fram igen - raskt tillbaka ner till havet med andra ord! I havet började vi - likt de flesta par i 40-årsåldern - rida på varandras ryggar. Tina var först på tur... ...och med ett krampaktigt tag med benen kring Pelles ...länd(?), försökte hon sitta kvar då Pelle började galoppera på havsbotten. Det gick ärligt talat inget vidare... ...så då blev det Pelles tur, och han höll sig kvar för liv och ...ja, lem. Tills vi tröttnade och traskade upp på land igen. ...där vi upptäckte att bergen faktiskt försvann så fort solen började lysa. Vi har ingen aning, men faktum är att detta kort är taget från exakt samma plats och ur samma vinkel som det med bergen på högst upp. Väldans konstigt. Plötsligt fick vi för oss att förflytta oss till hotellpoolen, där Tina plötsligt började posera på ryskt vis. ...varefter hon satte sig i en mer frireligiös position, så vi kunde ta denna bilden... ...tätt följd av denna. Därefter blev vi alldeles matta, och lade oss och myste tillsammans tills solen började gå ner bakom hotellbyggnaden. När solen så gott ner fullständigt bakom horisonten så började det återigen blixtra från himlen, men ingen åska hördes. Det visade sig att åskvädret var långt borta som attan, men praktiskt nog inom synhåll, så Pelle rusade ner på stranden med sin kamera och försökte fånga spektaklet. Tyvärr var själva blixtarna antingen för långt bort, eller skymda av molnen, så trots en timmes idog väntan, så lyste blixtarna med sin frånvaro så att säga. Efter en stund kom Tina ner och gjorde Pelle sällskap, och eftersom han börjat tröttna på att det aldrig kom någon riktig blixt, så testade han en annan grej... ...genom att gå framför kameran under den en minut långa slutartiden, och då och då lysa upp saker med den externa kamerablixten, så tänkte han "måla med ljus", som det så fint heter. Vad händer då? Jo - en åskblixtjävel uppenbarar sig för första gången på himlen!!! Och var exakt tror ni Pelle befinner sig då? Jo - precis framför den jävla blixten!!! Här har han alltså suttit i en timme och försökt fånga en åskblixt, och när den så äntligen kommer råkar han preciiis täcka den med sin stora lekamen! Hur stor sannolikhet är det att detta ska ske? Och medan Pelle vrider sig i okontrollerbara ilskparoxysmer så vrider sig frun hans i lika okontrollerbara skrattditon... Nåväl - skam den som ger sig, tänker Pelle och lyckas faktiskt till slut fånga en liten larvig blixt i horisonten. Peppad av framgången så försöker han ta ytterligare en blixtnedslagbild från balkongen, när ovädret flyttat sig till den sidan, men trots lång väntan så bjuder himlen på mer ljusblink än snygga blixtar. Dock upptäcker han att det flyger omkring en massa fladdermöss runt honom där han står, så då kommer han på den briljanta idén att försöka fånga en sådan på bild istället, vilket inte är helt lätt då de dels är supersnabba, och dels är väldigt svåra att se i mörkret. Men ett par bilder på dem lyckades han dock ta, och detta är den bästa som helt enkelt får avsluta dagen. I morgon kan vi förhoppningsvis bjuda på fler djur...

<<

Meny

>>