Redan vid frukosten visade sig detta bli en riktigt bra dag, då denna lilla söta ödla kom och satte sig bredvid och gjorde oss sällskap.
Han satt till och med still så länge att Pelle hann med att springa upp på rummet och hämta kameran, byta till ett objektiv med makrofunktion, och sedan komma ner och ta detta tjusiga porträtt på honom. Eller henne. Vad vet vi om ödlor?
Efter frukost, ödlefotografering och insmörjning av Pelle så tog vi återigen en taxi till Bang Tao-stranden där denna lilla krabat satt och väntade på oss.
Glad som en lärka över att se oss igen gav han Tina en rejäl hakpuss...
...medan Pelle fick nöja sig med en kram av den förmodligen lite homofobe rackaren...
...Sedan bad vi honom ställa upp på en gruppbild med oss, helst stående på bakbenen om det gick för sig, och visst gjorde det det. Gick för sig alltså.
Sedan solade vi en stund tills det var dags för lunch, och där tog Tina en tyst minut där hon kontemplerade en stund över hur synd det är om er som befinner sig i kalla och mörka Sverige och läser detta. Pelle valde att bara fotografera det hela.
Efter lunchen gick vi tillbaka till stranden för att steka oss ytterligare lite brunare, och på vägen dit var det dags för nästa djursyn, då det kom ett gäng hästar med tillhörande ryttare travande längs vattenbrynet. Som den gamla hästtjej Tina är blev hon genast sugen på en ridtur, men tji fick hon - än så länge iallafall...
Efter nämnda hästskådande och lite solstekande gick Pelle iväg för att få dagens massage, varpå en dam bärandes på ett gäng majskolvar och en grill till dessa kom fram till Tina och erbjöd henne en färskgrillad kolv. Av majs.
Tina nappade förstås på det härliga erbjudandet, och hetsät sedan glatt sin kolv. Av majs. Allt medan Pelle blev hårdknådad en bit bort.
Ett par timmar senare hörde vi återigen inte klampet av elefantfötter, eftersom dessa inte alls klampar, och såg till vår stora glädje två nya elefanter komma gående med sina skötare längs stranden.
"Nu ska jag väl banne mig få rida iallafall!" tänkte Tina, och slängde sig vigt upp på en av elefanterna.
Och jajamen - rida fick hon. Så återigen: Så här har vi det - vad gör ni själva...?
Likt Bo Derek i filmen "Blåst på konfekten" (fast i bikini istället för helnaken, på en elefant istället för en häst, och utan charterpärlor i håret) red hon sedan stolt fram på stranden till sin makes och övriga strandgästers stumma beundran.
Detta ville Pelle så klart också prova, så även han satte upp på den sjuåriga elefanthonan vars namn vi förträngt. Här blev det nog dessvärre mer än känsla av Bo Bildoktor än av Bo Derek...
Sedan var det dags att återigen ta ett elefantadjö, och Tina bjöds som vanligt på den traditionsenliga hakpussen...
...medan Pelle slätades av mer rejält, fast inte av elefanten som haft nöjet att bli riden av honom, utan av hennes treåriga lillasyster.
Ridelefanten fick istället finna sig i att i ett spontant infall av Pelle utnyttjas som didgeridoo.
Ytterligare en fantastisk dag här i Thailand alltså, och vi väljer att sluta med denna bild idag, för vem är efter detta intresserad av att återigen se en bild där vi mofsar i oss middag?
