Idag är det Alla Hjärtans Dag och det firade vi genom att ta en gemensam massage på massagesalongen som ligger på Bang Tao-stranden.
Innan man blir masserad här i Thailand är det viktigt att framförallt ens fötter är rena. Så varje massage inleds med att massösen tvättar dessa i en liten balja.
Och inte nog med att fötterna blir rena och sandfria - vattnet i baljan är alltid kallt också, vilket är väldigt skönt i detta varma land.
Massagen avslutas nästan alltid också med ansikts- och huvudmassage, vilket är VÄLDIGT skönt och avslappnande, till skillnad från exempelvis vadmassagen som sker tidigare under behandlingen, där man snarare får ligga och bita i kudden av (skön) smärta.
Idag var det också tänkt att vi återigen skulle träffa Magnus och Matilda - det trevliga paret vi lärde känna igår - men tydligen var det ingen bra idé att ta varandras telefonnummer efter ett antal Long Island Ice Tea, för idag var det på tok för få siffror i dessa för att kopplas fram någonstans överhuvudtaget när man slog numret. Turligt nog träffade vi iallafall våra andra, mer snabelbestyckade vänner, som vi dock lät ryggarna vila på idag från den Normanska tyngden.
Inspirerad av den återkommande elefantsynen, gick Pelle sedan iväg på en strandsafari för att se om det möjligtvis fanns fler djur att upptäcka i strandens fauna. Det första han lyckades fånga på bild var givetvis en av de många små sandkrabbor som ilar fram och tillbaka i sanden med en rackarns fart, och sedan utan undantag försvinner ner i små egenhändigt gjorda runda hål. Men den här krabaten var åtminstone vänlig nog att stanna upp för att dokumenteras i årets resedagbok. Inte för att han syns så väl ändå visserligen, men iallafall...
Nästa sak som Pelle hittade på sin lilla safari var denna (djur? Växt? Utomjording?). Vad är det för nåt? Vi har ingen aning, men det fanns flera stycken av dem uppspolade på stranden. Sisådär en fem centimeter i diameter var de flesta av dem, men det fanns även små halvcentimersvarianter om man tittade noga. Och kom man för nära så hoppade de upp och bet fast sig i ansiktet (antar vi, så vi höll avstånd).
Sedan gick Pelle ut i vattnet och snubblade på en räka...
...varefter vi åkte tillbaka till Surin där vi besökte den lokala skräddaren. Tina har nämligen bestämt sig för att sy upp en urtjusig klänning som hon ska svassa runt med hemma i Sverige (på alla de Välkomna-hem-fester vi utgår från att vi kommer bli bjudna på), och eftersom vi bara har en vecka kvar nu så var det dags att beställa denna.
Den lille vårtbestyckade skräddaren med dålig andedräkt lovade dock att hinna leverera innan vi åkte, och mätte sedan upp Tina på alla håll och kanter så att klänningen skulle sitta perfekt.
Även Pelle fick prova på mätningsupplevelsen eftersom han passade på att beställa tvenne skjortor när de ändå var i farten.
Och efter skräddarbesöket så gick vi som vanligt och åt på en av strandrestaurangerna. Den här gången var dock maten inte riktigt lika god som vanligt, men det gick bra ändå - det var ju ändå Alla hjärtans dag...
...vilket om inte annat bevisas av det urtjusiga lilla självhäftande hjärta som hotellpersonalen kom och tryckte fast på våra kläder när vi var på väg ut tidigare ikväll. En service vi faktiskt inte alls hört talas om, och som vi förmodligen skulle glömt rätt snabbt om vi inte skrivit om det här.
