På fredagseftermiddagen den 30:e januari bar det iväg, och detta år gick planet iväg i tid för en gångs skull. Och för att få tiden att gå på en tio timmar lång flygning så gäller det att vara fantasifull - således underhöll sig paret Norman med följande sysslor:
1. Korkade upp två små flaskor champagne som avnjöts i tjusiga plastmuggar.
2. Spelade entoniga melodier i de tömda champagneflaskorna, till övriga passageras förtjusning.
3. ...ja, man har ju inte roligare än man gör sig...
4. Designade ett stiligt par i heteronormativ anda av korkarna till tidigare nämnda flaskor.
Klockan åtta på morgonen, lokal tid, landade vi på Phuket flygplats - och där väntade oss som vanligt den extremt ineffektiva passkontrollen som vi denna gång fullkomligt rusade till från planet och tack vare detta endast behövde vänta en timme i kön istället för som förra året två.
Väl ute från flygplatsterminalen så visade det sig att vi två var de enda från planet som skulle till hotellet Manathai Resort på Surin Beach, så istället för att sitta med övrig Kreti och Pleti på en buss och skumpa, så fick vi en egen chaufför och blev skjutsade direkt till hotellet i bil. Hotellet visade sig vara extremt fint och lyxigt inrett, men tyvärr hade vi inte tillgång till vårt rum förrän klockan 14, och eftersom klockan vid ankomsten dit endast var tio på förmiddagen så var vi tvungna att hitta på något annat att göra än vår ursprungliga plan, vilket var en tupplur på hotellrummet.
...så då gick vi ner på stranden och exponerade våra blekfeta västerländska kroppar för såväl urbefolkning som övriga turister. Solen sken för fulla muggar, och Pelle beställde den första efterlängtade iskalla Chang-ölen vilken han avnjöt i sin solstol...
...medan Tina i sin tur låg och avnjöt synen av sina randiga ben, en följd av de läckra stödstrumpor hon haft på sig de senaste femton timmarna.
Efter att ha fått tillgång till rummet och där tupplurat ett par timmar var det återigen dags att gå ner på stranden, där det lämpligt nog visade sig vara solnedgång för tillfället.
Tina slängde som brukligt av sig skorna och spatserade lycklig fram och tillbaka i sanden och lät vågorna skölja över fötter och underben, vilka numera återtagit sin normala struktur.
Sedan var det dags att inta kvällsmaten, och detta gjorde vi givetvis på en av de många restauranger som ligger här nere på stranden. Vid det här laget var vi rejält hungriga, och är det något Tina inte tycker om så är det att vänta på mat. Tyvärr är servicen här nere trevlig men inte särskilt snabb, så detta var den syn Pelle fick stå ut med de tjugo minuter det tog innan den beställda maten kom in.
Sen var det dock glada miner igen när maten kom in. Pelle beställde traditionsenligt in en Massaman Curry, som lite otippat var grön den här gången, medan Tina lika traditionsenligt tog en grön curry med kyckling. Pelles mat var god, medans Tinas var rätt trist. Tur att ölen smakade så bra och att det finns många fler restauranger i närheten.
Efter maten strosade vi längs strandpromenaden där det visade sig ligga massor av trevliga restauranger, barer och affärer. Efter en stund hittade vi den här mysiga loungen där vi beställde varsin drink och satt och njöt till det thailändska lugnet, denna vår första kväll i landet (i år).
