Denna dag började med att vi smet från vinstutdelningen på den lott vi igår (jaja, vi vet - vi skrev inget om det igår, men det var för att vi inte hade några bilder från själva tilldragelsen) lyckades skrapa fram högsta vinsten i form av 40.000 baht (i skrivande stund 9429 kr) på. Denna nätta summa skulle betalas ut i någon slags ceremoni idag på morgonen. I denna ceremoni skulle vi även få en nittio minuter lång föreläsning om hur bra det var med s.k "Timeshare" här. Dessutom skulle vi bli gratis skjutsade dit i taxi, plus att de förutom nämnda föreläsning och prisutdelning även skulle bjuda oss på frukost. Detta utan minsta motkrav (bortsett från att vi var tvungna att ta med ett VISA-kort...). Av någon mysko anledning tyckte vi detta lät en aning för bra för att vara sant, så vi tackade vänligt men bestämt nej till gratispengarna, men de förklarade glatt men bestämt att de minsann ändå skulle försöka hämta upp oss i morgon (läs idag) klockan nio, om vi kanske ändrat oss. Således ställde vi klockan på 07:30 och smet förbi mötesplatsen 30 minuter innan de skulle hämta oss där, och var på detta vis på stranden redan två minuter över halv nio. Utan pengar, men med fortsatt kontroll på vårt VISA-kort.
På stranden vägrade Pelle som vanligt att rätta sig i leden, utan lade sig på eget bevåg mitt mellan de två rader som hotellpersonalen tydligen ansåg att man borde ligga på. På detta sätt fick han sol såväl på kropp som i sinne. Dock ej på vaderna.
Just kroppssolen orsakade förutom en viss färgförändring på Pelles hud, även en ganska kraftig transpiration, vilket fick Pelle glatt att tänka att han på det sättet förmodligen gick ner en hel del i vikt.
Enligt samma logik så blev det plus minus noll viktmässigt, då Pelle åt sin kryddstarka middag på kvällen.
Trötta som vi var efter den tidiga uppstigningen i morse så såg vi fram emot en lugn och slö tv-kväll med den senaste thailändska underhållningen...
Denna visade sig dock bestå av en EXTREMT usel komedi/såpa där varje skämt illustrerades med ljudeffekter som "Wa-wa-wa-waaaa" (om något gick galet), "Huiii" (om något gick bra) eller "Boing!" (om någon karaktär kanske hoppade eller slog i huvudet). Det var överlag väldigt många fagott och mungige-producerade ljudillustrationer i denna serie, men turligt nog passade detta själva skämten. Vi snackar alltså om en humor som får Stefan och Krister att verka sofistikerade. Och på detta sätt inleder makarna Norman helgen, men det vore ju ändå synd att klaga...
