(söndag)

Idag är det söndag, och på söndagen bör man - om man följer sin bibel noggrant, vilket vi normalt sett kanske inte riktigt gör - inte göra många knop. Idag följde vi dock bibelns råd till punkt och pricka, och begav oss - stapplandes, efter gårdagens fysövningar - direkt ner på stranden efter att ha intagit frukosten. Stranden ligger som vi tidigare nämnt väldigt nära Phukets flygplats, men av något akustiskt skäl så hör man i princip ingenting från några startande eller landande plan där vi ligger och solar, men man ser dem iallafall titt som tätt när de anländer respektive avgår bakom denna glänta som är vår Nai Yang-buktens högra spets.


Dit måste jag gå, och se planen från närmare håll, tänkte Pelle och började traska bort längs stranden. Efter sisådär en tjugo minuter var han nästan framme och kom då på att han behövde ett bevis på att han traskat så långt, trots den träningsverk som högg i varende muskel han har i sin underkropp. Så då tog han det här kortet, och hoppas att resedagbokens läsare inte tror att det är ett fotomontage.


Nu var det inte långt kvar, men Pelle måste återigen stanna när han fick syn på den här vyn. Är det inte vackert så säg? Precis bakom denna vackra udde ligger alltså Phukets flygplats...


En intressant sak Pelle upptäckte på sin promenad, var att ju längre norrut han gick, desto fler thailändska familjer stötta han på, badandes i vattnet med kläderna på. Huruvida detta beror på att de vill skydda sig från solen, eller om det är någon slags hyllning till Galna Tanten som vi nämnt tidigare i denna resedagbok, har vi dock ingen aning om. Nåväl - de här vita avlånga föremålen bakom trädstammarna i bakgrunden är iallafall flygplan, vilket således illustrerar på ett tydligt sätt att det är flygplatsen som ligger precis här bakom. Så nu vet ni det.


Men vad vore väl en resedagbok från makarna Norman utan en bild på en sån där krabba som rusar omkring längs strandkanten i en hisklig fart och sedan försvinner i små hål? Ja komplett vore den ju inte, så på vägen tillbaks till Tina i solstolen så tog Pelle förstås en bild på en dylik krabat. Här är den - visst är den lite söt ändå?

Som vi nämnde tidigare så gjorde vi inte många knop idag, utan istället tillbringade vi dagen på stranden - från tidig förmiddag fram till femhugget, då vi i maklig takt (träningsverken sitter fortfarande i) släpade oss iväg till den barförsedda poolen, där Pelle beställde varsin Alla-Hjärtans-Dag-drink till sig och sin hustru.


...och medan barpersonalen blandade till dessa drinkar, passade Pelle på att flyta omkring lite, eftersom det är så sällan man får tillfälle till detta i barer.


Sen ropade barpersonalen att drinkarna var klara för avhämtning, varpå Pelle skrev under ett kvitto som innebär att han inte behöver betala för dem förrän det är dags att checka ut - det vill säga två dagar efter att nästa lön har kommit, vilket innebär att de nästan kändes gratis, och sedan vadade han iväg till Tina där hon satt på poolkanten för att skåla för kärleken med henne.


En engelsk dam erbjöd sig att ta en bild på oss, där vi satt och sippade våra kärleksdrinkar, och det fick hon förstås, snälla som vi är.


Om ni undrar vad exakt det är Tina sippar på, så kan vi avslöja att det är en Blue Raspberry Frozen Daiquiri. Vad blå hallon är för något har vi ingen aning om i skrivande stund, och kan heller inte googla upp eftersom vi inte har internet på rummet, men rent logiskt borde det väl vara typ... björnbär?


För säkerhets skull beställer vi en Cosmopolitan till Tina efteråt, så att hon slipper grubbla på olika bär. Sen häller vi i henne en Strawberry Daiquiri också, bara för att hon älskar sådana och för att det är Alla Hjärtans Dag idag, varefter hon blir alldeles lullig och vi går tillbaka till rummet.


På rummet ser vi att solen tydligen har tagit en hel del idag, vilket vi firar genom ytterligare några timmars Alla-Hjärtans-Dag-mys. Detta tänker vi dock inte lägga upp några bilder från. Någon måtta får det ändå vara!


Nåväl - lite senare gick vi mot lobbyn, dels för att kolla in besöksantalet här på sajten, dels för att det försiggick ett ihållande skrammelljud i form av trummande från den kinesiska nyårsbuffé vi trodde vi var på igår. Vi behöver väl kanske inte berätta att det var något fler gäster och livligare stämning denna kväll gentemot gårdagskvällen...?


Under ett konstant och öronbedövande trummande, så bjöds det på överdimensionerade ansiktsmasker, röda sidenmorgonrockar...


...och kinesiska drakar i överflöd. För att inte tala om...


...en enorm buffé, som till skillnad från gårdagens dito både kändes kinesisk och dessutom var det. Tyvärr var ingen av oss särskilt hungrig denna kväll, och dessutom började vi i ärlighetens namn tröttna på det konstanta trummandet, så vi gick helt enkelt ner och intog vår Valentinmiddag på en av strandrestaurangerna istället.


Det gick alldeles utmärkt det också, så det enda som återstod av dagen var att skriva ner dess händelser på ett någorlunda läsvärt sätt - något som inte varit alltför lätt kan vi meddela, då vi i princip faktiskt inte gjort ett dugg.