(måndag)

Idag hade Pelle åtminstone slutat kräkas, och var pigg nog att följa med sin hustru ner till strandrestaurangen för att försöka få i sig lite lunch. Det blev betoning på lite. Tur att Tina alltid är hungrig så att ingen mat förfor.


Till lunchen beställde han in en Coca Cola Light, i hopp om att denna koffeinstinna dryck skulle ge honom energin åter. Och det gjorde den faktiskt en aning, men inte tack vare koffeinet, utan när han plötsligt fick syn på mängdinnehållet i burken. 325 milliliter?!? Har det inte alltid varit 33 centiliter i små burkläsk? Varför fattas det plötsligt fem milliliter? Är detta ett thailändskt påfund, eller har läsktillverkarna hållt på med detta fusk länge? Vem ska stå till ansvar? Vem har svaren?


Varken Mårten eller Pia skulle det visa sig, då dessa dök upp framåt kvällen när Pelle piggnat till ytterligare några hekto. Men det gjorde ingenting - vi hade annat att prata om, ty ikväll skulle det sorgliga avskedet äga rum, eftersom Pelle och Tina i morgon bitti sticker iväg på en tvådagarskryssning i den thailändska skärgården. En kryssning de således fortfarande kommer befinna sig på när herrskapet Ekehed/Sehm flyger hem till Sverige på onsdag igen. Mårten passade tidigt på att anlägga en passande min av bedrövelse, medan Pia mer körde på taktiken att ha trevligt så länge det varade.


Kvällen slutade dock ändå i dur för Mårten, då fick en mittenposition i denna förvånansvärt kyska orgie som så småningom ledde till ett farväl-kramkalas i hotellfoajén. Vi tackar härmed dessa tu för fantastiskt trevligt sällskap, och hoppas att fler kommer följa deras exempel i framtiden. Det vill säga åka ner till Thailand enbart för att träffa oss. Sådant gör att man avancerar snabbt på Normans kompis-topp.