Nöjeslivet i Belgrad Sänt i Nyhetsmorgon den 21:a maj 2008 |
Det här är det första reportaget vi levererade hem till Sverige via vår slöa internetuppkoppling på mitt lilla sunkiga rum på Hotel Mosva i centrala Belgrad. Det var en 20-timmars arbetsdag med dramatik på hög nivå minsann. Efter att ha varit i Presscentret och intervjuat lite folk där om Perrellis chanser i semifinalen så var vi ute och gjorde så kallade "voxpopar" på stan, vilket är ett mediauttryck för när man hoppar på intet ont anande personer och slänger upp en kamera och mikrofon i deras ansikten och frågar dem någon aktuell fråga. I detta fall ville vi veta hur nöjeslivet i Belgrad var.Till vår glädje fick vi höra att det tydligen var ett jävla röj hela nätterna, och efter några timmarspromenerande, voxpoppande och inmundigande av serbisk mat så bestämde vi oss tillsammansmed vår tolk Vesna att mötas upp igen klockan 23 för att gå ut och fånga nattlivet. Vi började med att åka ner till pråmarna som ligger vid floden, där det enligt uppgift skulle vara fullt ös hela nätterna. Tji fick vi. En vakt vid en av de hippaste partypråmarna upplyste oss glatt om att vi skulle komma tillbaka efter tre någon gång, då det beryktade öset inte var igång förrän ungefär då. Detta innebar ett problem för oss, som skulle hem till hotellet och klippa ihop hela reportaget, samt skicka hem det till Stockholm med vår 50 kbit/s-lina. Vi var alltså tvungna att hitta festandet någon annanstans. Så vi for fram och tillbaka guidade av diverse taxichaufförer som trodde sig veta var the action is, och till slut - vid tvåtiden - hittade vi ett ställe som låg på nionde våningen i ett höghus, och där vi blev insläppta för att filma av de enorma serbiska vakterna. Nu var det emellertid bråttom, så vi bestämde oss för att bara gå ett varv och fånga så mycket bilder vi bara kunde i den enorma trängseln. För att etablera att vi var där så bad jag också Anna att stuffa loss lite framför kameran, vilket genererade 25 sms dagen efter till henne, där folk undrade om hon bara partajade istället för att jobba. Nåväl - strax innan vi lyckats gå varvet runt så rycker plötsligt två 2-meters och 150-kilos serber fulla av tatueringar tag i mig och min kamera och börjar skrika på serbokroatiska. Under tumultet på vägen ut sliter de sönder mina hörlurar och väl ute trycker de upp mig mot en vägg och beordrar mig att visa sista minuterna av det jag filmat. Efter att ha fått se detta inser de att de inte är med på bild, och ursäktar sig med att de jobbar inom Secret Service (yeah right...), och tyvärr inte får visa sina ansikten. Under hela tiden står vår tolk Vesna tyst som en mus, och försöker inte hjälpa oss ur situationen på minsta sätt. När vi efteråt frågar henne varför så berättar hon att de - om de förstått att hon var serb - skulle insett att hon förmodligen vetat vad det egentligen handlade om för killar, och då hade vi förmodligen råkat mer illa ut, eftersom killarna i fråga tydligen tillhörde toppskiktet i den Serbiska maffian... Jojo. Det är hårda bud att vara ute i världen och skildra schlager-EM minsann! |
