LÖRDAG 4 JUNI


Tina sopsorterar

Idag började vi dagen genom att ringa lägenhetsinnehavaren Jeremy för att se var man gjorde av sina hushållssopor här i staden. Det visade sig smidigt nog finnas en liiiten, liiten bakgård i anslutning till vår trapp där man skötte om detta. Tydligt uppmärkta soptunnor där vi - till skillnad från vårt andra hem i Solna - faktiskt kunde sopsortera. Efter förrättat värv gick vi ut för att hitta något trevligt frukostställe där vi kunde få en paus från våra ägg-och-majonnäs-orgier.


Konstigt stirrande Pelle med Cowboy Breakfast


Icke-GI-frulle

Efter en stunds letande hittade vi ett trevligt ställe inte alls långt från oss där Pelle beställde en helt fantastisk Cowboy Breakfast bestående av mjukt stekt bröd med någon form av chiliköttröra på och längst upp ett pocherat ägg med rinnig gula. Sjukt gott. Tina tog en laxbagel som enligt uppgift också var god.


Tina med handbagaget

Efter maten gick vi vidare och besökte bland annat Pradas stora butik, där de framförallt hade supersnygga väskor. Och en superSTOR kabinväska som Pelle fotade Tina bredvid, vilket han tydligen inte fick eftersom han genast blev tillsagd av en vakt att det rådde fotoförbud därinne. Tina stod envist kvar vid väskan, slöt ögonlocken och önskade bort vakten. Det fungerade inte då gick vi därifrån.


Tina med zebratrosor hon varken ville ha eller köpte

Sen var det dags för Tina att göra det hon fasat för hela resan – nämligen köpa underkläder på Victoria’s Secret. Det visade sig dock gå superbra, då de har en helt makalös service där.


Ett gäng prov-behåar


Välsittande prov-behå

Först blev hon uppmätt av en expedit som hittade en provbehå som passade perfekt, och genom den fick hon reda på att hon var en 36DD. Sedan fick hon en hel låda med tio olika modeller av behåar i denna storlek, och från dessa provade hon ut de som satt bäst på henne och expediten kryssade i dessa på en lapp. Därefter gick hon ut med lappen till butiken där hon då genom personalens hjälp kunde välja bland alla olika behåar som passade perfekt.


Såpbubbleapparatförsäljare


Korvgubbe


En gatukorsning helt enkelt


Samma gatukorsning, fast fångad i ett liggande format

Denna procedur visade sig ta tid, och denna tillbringade Pelle genom att växla mellan att sitta och halvsova på en stol inne i butiken (ty i provrummet fick han inte vara, och något wifi fanns inte) och vara ute på gatan och fotografera snygga stadsvyer och intressanta människor.


Nöjd kund med praktiskt lapp på sin tuttstorlek

Efter 90 minuter och inköp av hela sex stycken snygga bysthållare med matchande trosor gick vi Broadway vidare norrut och försökte hitta ytterligare ett par skor till Pelle som var lite mer långpromenadvänliga än de visserligen snygga och billiga men ack så platta Conversepjuck han redan införskaffat. Efter mycket provande köpte han ett par röda Pumapjuck som dock visade sig klämma lite efter ett tag, men han vänjer sig säkert…


Röda Pumadojor

Innan han bytte tlll dessa hann vi dock hälla i oss lite uppfriskande Diet Coke med tillhörande Facebookande på McDonalds och besöka några roliga butiker. Bland dem en helt fantastisk och fullständigt ENORM maskeradaffär.


Tina kollar teatermasker (nå Anja - när kommer den utlovade festen..?)


Fler masker (...Anja..?)


En hylla händer och fötter. Praktiskt.

De hade banne mig ALLT man någonsin skulle vilja klä ut sig till. Där strosade vi och drömde om vilka roliga dräkter vi ville köpa till såväl oss själva som våra vänner och deras barn en bra stund, och gick sedan vidare – och passerade bland annat en tiggare med struma och enormt ustående ögon, som Tina gav lite pengar till och frågade lite om hans sjukdom. Dock tog vi inget kort på honom. Strax bredvid stackarn i fråga låg en Planet Hollywood-butik som vi givetvis också var tvungna att gå in i. Där införskaffades en Ugly Doll-sparbössa till alla våra tiokronor, och vi gick sedan vidare mot Union Square och beskådade folkvimlet.


Tina på Union Square


Coola snubbar


Gratis kramar!


Huvudbonad för ljushuvuden


Här får man inte stå - någonsin!


Får det lov att vara en kattunge?


...eller en gasmask-bong?


Kanske en torr träpinne kan locka?


Pelle äter burrito bakom T1000-versionen av Andy Warhol


Lite West Side Story över dessa va?

Där hängde vi ett tag, tittade på folk och började leta efter ett ställe att äta. Så småningom hittade Pelle nåt mexikanske plejs där han köpte en burrito, medan Tina för säkerhets skull tog en McD, och denna mat intog vi tillsammans vid ett bord vid Union Square. Sedan började vi ta oss hemåt, där vi återigen gjorde oss iordning för kvällens aktiviteter, som denna gång bestod i att träffa Kevin och tillsammans med honom, en kompis till honom och tyskarna äta på The Frying Pan, som är en båt som ligger förtöjd vid Hudson River Park.


Meatpacking District i solnedgång

Vi tog en taxi till t-banestationen där vi skulle möta upp Kevin, och vandrade sedan tillsammans med honom genom Meatpacking District, ner mot Hudsonfloden och solnedgången.


The Frying Pan


Ombord The Frying Pan


New Jersey i fjärran


Kevin och makarna Norman

Framme på båten var det redan packat med folk och en enorm ljudvolym. Kevin hittade dock ett bord på utedäck, längst bak i aktern, där vi kunde prata i lugn och ro och se solen gå ner bakom New Jersey.


Per Norman, ölhink och Tyskarna


Kevins kompis Quincy - a.k.a Q

Efter en liten stund dök Kevins kompis Quincy upp – även kallad Q, samt tyskarna. Matbeställningen på det här stället visade sig vara lite småmeckigt; Först var man tvungen att köa till bardisken i vilken man beställde själva maten. Där fick man ett kvitto med ett nummer och uppmaningen att gå till en annan bardisk en kvart senare och hämta upp det man beställt. Vi beställde nåt som hette Sliced Skirt Steak och passade också på att köpa en hink Coronaöl i is. En kvart senare försöker Pelle hämta maten, men då visar det sig att de klantarslena gett den till ägaren istället, som tydligen beställt samma sak. Tanten i disken ber så mycket om ursäkt, och säger åt Pelle att han tyvärr måste vänta ytterligare tio minuter/en kvart på maten. Alla andra får givetvis sin och vi får sitta och se hur de äter med alltmer kurrande magar. Nåväl – dessa tio minuter/en kvart går och Pelle går återigen för att hämta upp maten. Då visar det sig att de gett bort den till någon annan IGEN! Nu blir tanten som har hand om beställningarna riktigt arg på personalen bakom, och ser till att de genast börjar ordna med ny mat – och gärna större portioner.


FANTASTISKT kött!

Det tar kanske tio minuter till, men till slut får Pelle två fat med ENORMA portioner kött, men kräver samtidigt åtminstone två gratis öl som kompensation. Det får han förstås, och går ut med hela lasset till sin väntande fru. Och frågan är om det inte var värt att vänta på, för köttet var fullkomligt gudomligt gott – banne mig i klass med Kobebiffen på Grill.


Vad är nu detta?


En vattensprutande båt minsann!

Plötsligt såg vi något underligt som närmade sig i horisonten. Eller underligt och underligt... det var en båt helt enkelt. Som sprutade vatten. Och som närmade sig oroväckande snabbt. Ojoj - vi som hade bord på utedäck och allting - hur skulle det här gå?!? Vänligt nog stängde de av vattenkanonerna precis innan de skulle dränkt oss, vår mat, våra kläder samt spätt ut våran öl, så kvällen fortsatte tack och lov i en trevligare form av blött skick än vad som varit fallet om de inte gjort det.


Nymåne över Jersey


Återigen New Jersey i fjärran


Och på babord sida - Manhattan


Leffe, Kicki och Q


Glad Maria-make

Sen satt vi och pratade länge och väl. Tina berättade om delfiner i ”different spices” till allas glädje. Kevin är verkligen supertrevlig, och hans kompis Q var också väldigt sympatisk. Han gick dock relativt tidigt, och efter ett tag började damerna frysa lite.


Inombords


Makarna Norman och deras fantastiske ciceron Kevin


Kristin hinkar Corona


Sist kvar - såklart!

Då gick vi in och satte oss vid ett bord inombords så att säga, och där var vi bland de allra sista att gå. Och under hela kvällen beställdes det hink efter hink med öl.


Sängkatastrof

Sen tog vi farväl av Kevin och tog taxi hem. Återigen en helt fantastisk dag i New York City, med det enda abret att sängbotten rasade i golvet när Tina lade sig. Den visade sig - när vi undersökte vrakgodset - bestå av en ribbotten med massa plankor som lossnat från varandra för länge sedan (vissa saknades helt), så vi fick helt enkelt ta bort hela madrassen och bygga upp sängbotten från scratch igen, och i fortsättningen lägga oss väldigt lugnt och försiktigt. Samt svära en blodsed att vi aldrig någonsin skulle avslöja detta för lägenhetsinnehavaren...

FredagMeny Söndag