Dag 2
(tisdagen den 30:e januari 2007)
Idag när vi kom ner till frukostbuffén, upptäckte vi att det faktiskt fanns ytterligare frukostvarianter att välja på. Exempelvis kunde man vid "äggstationen" få en omelett tillagad med valfria ingridienser (exempelvis ägg) av en tjusig thailändare i kockmössa. Bredvid honom stod en liten thaitant och stekte ägg och bacon, och vid sidan av henne stod det ytterligare en kock som gjorde våfflor. Pelle passade givetvis på att bättra på sin rondör med omelett och bacon, medan Tina körde vidare med sin frukttallrik.
Efter frukosten bar det givetvis ner till stranden för att återigen bada i vågorna. Idag var de dock inte riktigt lika stora som igår, men helt ok ändå. Man blev både blöt samt fick byxorna fulla med härligt rivig sand.
Även Tina njöt av vågorna, även om hon fortfarande tycker det är lite otäckt och associerar dem med tsunamikatastrofen...
...och speaking of tsunamikatastrofen: När Tina tog en liten strandpromenix så snubblade hon över något vi tror eventuellt kan vara en liten bit av just ett tsunamioffer - närmare bestämt en del av en höftled. Helt klart är det en del av en människa iallafall. Såvida det inte är en korall förstås - det skulle det också kunna vara...
Efter en lunch bestående av varsin portion stekt ris med kyckling (och mer öl till Pelle) så gick vi tillbaka till hotellet för att inte bränna upp oss helt i solen. Pelle lade sig återigen på den stenhårda sängen och började tanka in bilder i datorn, medan Tina - det lilla träningsfreaket - gick ner till hotellets gym och tränade trappmaskin, hantlar och lite dödande sparkar och slag i luften (det saknades nämligen såväl mittsar som sandsäck) i 50 minuter.
Efter träningen/bilduppladdningen så tyckte vi det var dags för vår dagliga promenad till huvudgatan för att shoppa och förlusta oss. På vägen dit studerade vi nogsamt den här skylten, så vi vet vartåt vi ska springa om vi hör tsunamilarmet. Väl uppe på huvudgatan blev det inte så mycket shopping att tala om - bara frukt, öl och vatten. Samt tvenne påsar chips varav den ena hade smaken "Cheddar Beer". Attans goda om ni frågar Pelle. Ingen aning, om ni frågar Tina - ty hon tål dem ju förstås inte.
Dagens förlustelse sedan, bestod av varsin entimmes fotmassage vilken var så avslappnande att Pelle slumrade till i sin stol. Efteråt var fötterna så lena och fräscha att man utan vidare kunnat stoppa in dem i Monicas mun utan att hon skulle må det minsta dåligt. Och då är hon ändå fotfobiker av rang.
Efter fotmassagen gick vi (vilket nästan var lite synd på de mjuka fötterna) tillbaka och tog oss varsitt ljummet dopp i solnedgången. Ja - så har vi det om dagarna - vad gör ni själva?