Så var det dags för makarna Norman att åka ut på en tvådagarskryssning i den thailändska skärgården. Klockan tio i sju på morgonen blev vi upphämtade på hotellet och därifrån fraktade i en liten svajig minibuss längs de kurviga och backiga vägarna mot hamnen i Chalong varifrån själva kryssningen skulle ta sin början.
Först upp på båten som vi var, såg vi till att snabbt lägga beslag på själva högsätet direkt under masten, där vi genast bredde ut våra grejer och lade oss till rätta. Hela soldäck var dock belamrat med kuddar och madrasser så att även de övriga resenärerna skulle få en någorlunda bekväm resa de också.
Efter att ha intagit en god frukost ombord så var det efter ett par timmars färd med solande på däck dags för det första stoppet som var på en av Phi Phi-öarna. Eftersom själva båten vi åkte med inte kunde ta sig in ända till land så hade vi följe av två longtailbåtar som fraktade oss till själva stränderna.
Dessa båtar var tjusigt smyckade med blommor av skiraste plast.
Väl i land slängde vi genast på oss dykmasker och snorklar för att genast slänga oss i vattnet och utforska vad Koh Phi Phi hade att erbjuda i snorklingsväg.
Vilket visade sig vara en hel del, även om det kanske inte framgår av just den här bilden, som vi ändå ville ha med eftersom vi anser oss vara så snygga under vattnet.
För gott om fisk var det minsann. Alltifrån stora stim med långsmala rackare...
...till mängder av dessa randiga Sergeant Major-fiskar, som är de man ser flest av i vattnen häromkring, i sällskap med några svarta pajsare vi tyvärr inte har namnet på¹.
Botten var täckt med koraller varav majoriteten var ganska färglös, men här och var lyste koraller som dessa² klarblå upp vår undervattenstillvaro.
Och givetvis fanns det matchande blå fiskar³ som tillbehör till dessa tjusiga koraller.
I sisådär en fyrtio minuter låg vi och sprattlade i vattnet tillsammans med våra nya vänner fiskarna...
...sedan visade sig den "ner till tio meters djup vattentäta kameran" inte ens klara en meter i längden, så den dog - varpå vi smått utmattade (snorkling tar tydligen på kroppen upptäckte vi) upp på stranden för att där vila ut lite och torka i solen medan vi förbannade Olympus kvalitetskontroll.
...samt passa på att ta ytterligare ett av alla våra romantiska parsjälvporträtt förstås.
Och sedan var det dags att återigen äntra longtailbåtarna...
...för att med dessa ta sig ut till Sea Gipsy, vår älskade kryssningsbåt av burmesisk härkomst, som troget legat och väntat på oss utanför.
Där serverades det supergod lunch som intogs i solen.
Man kanske kan tycka att själva ätställningen lämnade en hel del att önska rent ergonomimässigt, men vi kan inte påstå att vi led särskilt...
Efter ytterligare en bits härlig båtfärd genom den thailändska skärgården så var det dags att återigen äntra longtailbåtarna för nästa strandhugg...
...som visade sig vara en liten strand på Koh Bamboo. Koh betyder för övrigt "ö" på thai, så alla öar heter sålunda "Koh" nånting.
Därefter var det ytterligare några timmars slappande på båten medan solen långsamt sänkte sig ned mot det Andamanska havet.
Vid sexhugget på kvällen kom vi fram till Railay Beach, där vi skulle tillbringa natten på Railay Princess Resort & Spa. Där väntade oss ett tjusigt hotellrum från vars balkong Pelle skådade ut och såg sin fruga gåendes med en röd handduk under armen mot poolområdet. Han rusade genast efter.
...och möttes av denna tjusiga syn. Hela Krabiområdet, där Railay Beach ligger, är omgärdat av höga, branta klippor och berg och är förutom ett paradis för klättrare från världen över, också extremt vackert. Vi tillbringade ju vår bröllopsresa 2002 i detta område, så det var ett kärt återseende, och vi kom fram till att det nog blir hit vi åker nästa år igen.
Så låg vi där i poolen och såg solen gå ner bakom bergen, och vi var sååå lyckliga....
Nere på stranden upptäckte vi att det fanns en massa trevliga filtar med ljuslyktor på där man kunde sitta och inta sin mat eller dryck. Tyvärr började det regna så fort vi slagit oss ner, men själva tanken var ju god.
God var också den nyupptappade kanna Chang-öl Pelle beställde på en av de mysiga restaurangerna på Raileys västra strand. Där satt vi och njöt av god mat medan regnet drog sig vidare och försvann.
Sedan skedde givetvis det oundvikliga i en sådan här liten värld vi trots allt lever i, när Pelle helt oförhappandes träffade på sin trevliga arbetskamrat Johan Macéus och hans fru Karolina, som också hon varit kollega till Pelle. Den förra av dessa var enligt egen uppgift lite magsjuk, så vi lade genast benen på ryggen och sprang därifrån...
...och hamnade till slut åter på hotellet, där Pelle såg fram emot en sval och luftkonditionerad natt där han slapp svettas lika mycket som han gör utomhus.
Fotnötter tillagda den 19:e februari:
¹ Vi har av vår kunniga läsare Tojan nu lärt oss att dessa heter Angel Fish
² Av samma Tojan har vi fått reda på att den högra av dessa koraller inte alls är någon korall, utan snarare
Oen jättemussla.
³ Den fiskkunnige Tojan har även informerat oss att denna blå fisken är en s.k "Papegojfisk".
