Herrskapet Normans sömnvanor äro outgrundliga - i morse vaknade vi båda två, pigga och nytra, klockan halv fem på morgonen. Pelle satte igång och uppdaterade resedagboken medan Tina ivrigt hejade på, och klockan sex gick vi ner på stranden för att ta en morgonpromenad. Där trodde vi att vi skulle bli ensamma, men icke sa Nicke - en hel flock vilda men snälla hundar följde oss var vi än gick.
En av dessa byrackor var lite otippat sminkad av någon lokal förmåga med tveksamma talanger. Den tycktes dock vara glad ändå.
Givetvis passade vi på att ta ett nakenbad i det morgonljumma vattnet, och Pelle fick återigen chansen att köra den klassiska Thailands-posen som förekommer i varenda Thailandsalbum vi producerat än så länge.
Även Tina vågade sig på att näcka, ivrigt påhejad av våra nyvunna vänner.
Pelle var dock lite nervös att hundarna skulle vara sugna på prinskorv...
Sedan gick vi tillbaka till hotellet, ty där hade frukostbuffén precis öppnat. Därefter ansåg vi att det var dags att fixa oss ordning på rummet för det mer anständiga besöket på stranden. Rummet ja - ett väldigt trevligt och ljust hotellrum med sex meter i takhöjd, stora fönster åt två håll och en takfläkt som får Tina att tänka på Brännpunkt Djakarta och Pelle på Apocalypse Now. Här trivs vi ypperligt kan vi meddela till alla som råkar undra.
När vi kom ner till stranden visade den sig vara i princip lika tom som förut, om man bortser från de små filurerna som förser en med solstolar. Detta var väl i och för sig ingen större överraskning, eftersom klockan bara var åtta på morgonen, men likafullt trevligt.
När solen började bränna lite mer var det dags för Tinastackaren att återigen klä sig i skjorta och hatt när hon förflyttade sig från sitt skyddande parasoll. Anledningen till detta udda val av strandklädsel är dock inte hennes osvikliga modekänsla, utan det faktum att hon inte tål solskydd. Så första veckan så får hon helt enkelt skydda sig, antingen så här med kläder, eller genom att ligga och sola under ett parasoll. Här är dock Tinas bekymmer inte hennes beklädnad, utan snarare det faktum att hennes fötter fortfarande inte krympt efter att ha svullnat till storlek 48 under flygresan.
Precis när den här bilden togs råkade någon nysa bakom Pelle
Vid tolvhugget blev vi förstås hungriga igen, och även denna dag var Pelle sugen på en curry - helst en röd, vilket var vad han beställde. Och in kom denna skål. Med någonting som kan beskrivas som mycket, men röd är knappast ett av orden som skulle användas. Fast när Pelle frågade så hävdade den söta lilla servitrisen att det minsann visst var röd curry, så han fick glatt äta upp den ändå. Turligt nog var den god. Det roliga med den här bilden är dock att Tina tycks helt omedveten om att hon har en flaska i örat.
Efter maten var det dags för dagens massagetimme. Ja... och så här såg den ut. Inga nyheter här direkt.
Nåväl - efter att ha fixat iordning sig på rummet och tagit det lugnt en stund kom vi fram till att vi skulle ta en taxi in till Patong för att där käka, kanske shoppa samt kolla in de beryktade barerna. Käket intogs på själva Patong Beach i solnedgången, och sedan började vi traska längs Patongs - ja glädjekvarter är väl fel ord - men ändå...
Patong fullkomligt kryllar av omaka par i form av västerländska gubbar (eller unga killar också för den delen) tillsammans med jättesöta små thaibrudar. Detta kan ju verka positivt om man tror på kärleken, men cyniska Solnabor som vi är så började vi snabbt må ganska illa och tappade såväl shopping- som partylust.
En positiv sak mitt i allt prostitutionsmörker var dock att Tina fick syn på en "Languster" (som hon påstår är namnet på detta färggranna monster - för muspekaren över bilden för att själva få en närmare titt). För femton-tjugo år sedan såg hon nämligen ett intressant naturprogram om detta djur och dess liv, och sedan dess har hon varit extremt sugen på att äta upp en av dem. Nu hade vi ju redan ätit i kväll, men blir langustersuget för stort under de närmsta två och en halv veckorna så vet vi nu var vi kan hitta en.
Stärkt av langusterfinnandet så tändes en liten låga i Tinas shoppingnerv, och när hon hittade ett erbjudande på att köpa fem olika sminkprodukter till ett sammanlagt pris av en svensk hundring så kunde hon inte låta bli. Visar sig detta piratkopierade smink (M.A.C för alla tjejer och killar som kan nåt om makeup därute) fungera åtminstone halvokej så lär Pelle få dra ner på sitt planerade Mekong-smuggel rätt rejält för att överhuvudtaget få ihop resväskorna inför hemresan, ty hur sunkigt Patong än var, så lär det bli fler inköp av detta sjukt billiga smink.
Men när det enda inköpet var gjort och nya friska stålar tagits ut från ATM-maskinen tog vi en sista titt på Patongbarernas neoninferno (för säga vad man vill, men neon är ändå rätt snyggt) och bestämde oss för att ta en taxi och åka tillbaka till lugna, fina Surin Beach.
