Idag blev det tillökning på makarna Normans hotellrum när Eva "Femte hjulet" Franzén återigen gjorde entré i vår Thailandssemester. Minnesgoda läsare som följde vår resedagbok även förra året kanske kan dra sig till minnes denna trevliga lilla figur med vilken vi spenderade hela två veckor tillsammans med i Khao Lak. Denna gång skruvar vi dock till det ännu ett par varv genom att låta henne bo på vårt hotellrum - visserligen bara i tre nätter, men ändå...
Efter att med behjälpligt stöd från Tina installerat sig på vårt hotellrum traskade de båda ner på stranden där såväl ett glatt återseende med Pelle som god lunch väntade.
När alla tre blivit mätta och belåtna så var det återigen en skönt seg dag i solen som gällde, och Tina fick äntligen en kompis som också badade med kläderna på, av samma anledning som hon själv.
Pelle körde dock vidare med solkräm istället för tyg, samt utökade dessutom sitt hudomfång en aning på mitten genom att hälla i sig iskall Chang-öl där han låg och stekte.
Efter bad och sedvanlig massage återvände vi alla tre till hotellrummet, där Eva till Pelles stora missnöje fortsatte att skyla sin lekamen med diverse tygstycken.
Vid insikten om att det inte skulle bjudas på särskilt mycket hud från den nyanlända damens sida så satte sig Pelle och började tanka in foton i datorn och göra om dem till resedagboksformat - vilket vi för den oinvigde kan avslöja är ett långsamt och ganska så trist jobb, men vad gör man inte för sina vänner?
För att råda bot på ovan nämnda tristess så började vi trycka i oss rostade mandlar och wasabiärtor som vi sköljde ner med en massa kall öl, och simsalabim - så var såväl fotointankningstristess som arbetsmoralen överlag borta med vinden.
Medan Eva läste igenom vår resedagbok för att komma ikapp med oss och inte störa oss genom att fråga en massa onödiga saker om vad vi gjort innan hon kom, fortsatte vi att dricka öl och äta snacks tills allt detta tog slut och vi gick iväg för att hitta en lämplig restaurang för kvällen.
På den första restaurangen råkade vi slå oss ned utan att ha konsulterat menyn ännu, vilket var lite av ett misstag. Det visade sig nämligen vara en "Irländsk pub" med irländska ägare och rubbet, men den enda skillnaden från övriga hak i närheten var att de hade "Irish stew" på menyn och Guiness i baren. Sen var det bara de vanliga thairätterna, fast i mycket färre varianter än vanligt. Således drack vi bara varsin öl där, och efter att den trevlige barägaren tagit i grodperspektiv komponerade gruppbilden ovan så reste vi oss upp och gav oss iväg för att försöka hitta ett bättre ställe.
När vi så kommit en bit på vä-ä-gen så kom det rusande en väldig hund (för att travestera på en käck visa om en kyckling). Eller så väldig var den väl i och för sig inte. Snarare liten och valpig, vilket troligtvis berodde på att det var en liten valp. Tina trotsade genast sin hundallerig och började gosa med densamma, varpå det lilla livet tackade henne genom att nafsa henne i tummen.
I en ren reflex som Tina fått genom sina kampsportskunskaper tog hon genast ett dödsgrepp på den lilla voffsingen och tryckte ned vederbörande mot marken. Den verkade dock rätt glad ändå och vi gick vidare till restaurangen där Tina genast tvättade bort allt hundrelaterat från händerna. Den tjusiga fläta som Tina har i håret är förresten någon slags bonus hon fick av massösen i slutet av dagens massage. En mer rumsren variant av "happy ending" kan man säga.
Restaurangen vi så småningom valde låg längst bort på gatan ner mot en annan liten strand, och där åt vi vårrullar och seafood och gud vet allt som vi sköljde ner med ytterligare några öl tills vi blev proppmätta.
Vid sidan av den goda maten var annars den stora behållningen med restaurangen de trevliga servitörerna som båda hade en varsin maffig mikrofonfrilla - en frisyr som överlag är alldeles för ovanlig och kanske särskilt på thailändare.
För underhållningen stod också denna lilla fulsöta byracka i brun-vitt ludd som hade klättrat upp på en liten berghäll bredvid vårt bord och sedan inte riktigt vågade klättra ner.
Efter maten beställde vi givetvis in några drinkar som fick avsluta utekvällen för i afton.
Så var ännu en dag till ända och medan Pelle och Tina gjorde sig i ordning för natten så somnade Eva sött i den smala lilla tältsäng vid vår sängs fotända som hotellpersonalen varit vänlig nog att ställa in till henne. Varför hon valt att ha båda fötterna vinklade till höger vet vi dock inte.
