Flygplanscurry

Planet gick som tur i tid, och strax efter att vi kommit upp på marschhöjd serverades maten. Pelle fick en riktigt bra paneng-curry med fläskkött, medan Tina fick någon allergianpassad fisk som inte smakade någonting förutom just fisk.


Vi skålar i te

Trots det faktum att vi åkte reguljärt och därmed hade tillgång till fri alkohol på hela resan, nöjde sig Pelle med en före-maten-drink i form av en klassisk GT, samt en öl till själva maten. I övrigt drack han bara juice, te och kaffe. Tina höll sig spiknykter hon.


Pelle fejksover

Tack och lov fick vi som vi skrev igår byta till platser med större benutrymme, och det var tur det med tanke på hur smala sätena var. Tina och Pelle som båda - helt i onödan - stoltserar med rejäla barnfödarhöfter, satt trots sitt fina benutrymme inte alls särskilt bekvämt, men å andra sidan - extremt mycket bekvämare än vi suttit om vi dessutom haft ett säte framför oss. Summa summarum var vi väldigt nöjda trots allt.


Snart hemma

Hemresan gick - likt hemresor ofta gör - förvånansvärt fort. De nästan 11 timmarna i luften kändes mer som kanske ...åtta? Och detta trots att vi inte lyckades sova mer än kanske 10 minuter på hela resan. Det måste berott på det trevliga sällskapet.


Orkidéer till damerna

Strax innan landning så gick flygvärdinnorna omkring och delade ut de typiska thaiorkidéerna till alla damer ombord. På det viset kanske de hoppas slippa bli stämda om de råkar slarva bort bagaget, vad vet vi? Men en trevlig gest är det ju!


Först ut!

Eftersom vi satt där vi satt var vi först av planet när det landat sisådär en kvart före angiven tid på Arlanda. Det var en härlig känsla att se lemmeltåget med brunbrända thailandsresenärer bakom oss, när vi stegade förbi passkontroll och mot bagagebandet...


Alla väskor kom fram!

...där det tyvärr visade sig att våra väskor inte alls fått samma VIP-behandling. Vi fick vänta nästan en halvtimme på att de rackarna skulle komma åkandes på bandet. Men kom gjorde de, och därefter passerade vi glatt tullen med drygt fyra liter smuggelsprit i dem.


Nämen?


En riktigt god vän!

...och vem mötte oss där, om inte före detta svikaren Andreas, som stigit upp klockan fem enbart för att hämta oss. Och VIPS - så åkte han upp i topp på Kompistoppen. Se och lär, ni andra. Se och lär.


Lyxeskort

Så eskorterade han lyxigt och säkert hem såväl oss som våra väskor trots det lömska vinterväglaget, och klockan 07:20 var vi plötsligt hemma i vardagen igen. Fastän lediga resten av dagen, om vi undantar tvättstugetiden vi bokat.


Hejdå från Resedagboken Thailand 2013

Och med denna bild på den av solceller drivna vinkande lilla kissemissen som Tina köpte på flygplatsen tackar vi för oss och hoppas ni haft en trevlig läsning. Hej svejs!