VIP-frukost

Jaha. Då har avresedagen kommit. Det var väl själva fan. Nåja - dagen började med att Pelle satte igång att skriva resedagboken för gårdagen, medan Tina spatserade iväg till frukosten. Strax därpå fick Pelle ett mess från henne där hon smått panikslagen berättade att vi fått VIP-frukostbord med vit duk och blommor på eftersom vi skulle åka hem, och det kändes lite pinsamt att sitta där ensam och äta. Som den sanna gentleman Pelle är pausade han genast i dagboksskrivandet, och skyndade dit.


Golfbilsåkande

Eftersom utcheckningen var klockan 12, och klockan nu var sisådär halv tio så bestämde vi oss att Pelle skulle fortsätta med dagboksskrivandet, medan Tina hjälpte honom att packa. På det viset skulle vi bli klara snabbare och kunna maximera det sista pressandet på stranden. Strax före elva var vi klara och ringde receptionen efter en golfbil som kunde skjutsa oss och vårt bagage dit så vi kunde checka ut. Vi beställde en duschtid klockan 17:30 eftersom vår hemtransport skulle gå klockan 18:00, och därefter hade vi drygt åtta timmars sol och bad att se fram emot. Inte illa för en avresedag!


Varning för ras

Då vattnet ständigt växlar mellan låg- och högvatten så bildas den här höga sandkanten från stranden. Den brukar vi roa oss med att ställa oss på, så nära kanten det bara går, och sedan rasar vi ner. Normalt sätt går det finemang, men just den här gången - när vi skulle dokumentera detta - drattade Tina på arslet. Tyvärr hann hon ta sig upp innan Pelle hann dokumentera detta också...


Tina utmanar elementen igen

Denna dag bjöd på alldeles särdeles högra vågor, och ni har ju sett hur bekväm Tina är i sådana. Men faktum är att hon blivit modigare och modigare under dessa dagar, så nu vågade hon faktiskt hoppa omkring i det med lite mindre rädsla än tidigare. Och här kommer bildserien...:


Å hopp!


Skynda att hålla för näsan!


Iiiiiih!


Oooooh!!!


Kanske den roligaste bilden på Pelle någonsin


Aaaaaaa...-


....-tjooo!!!

Som sagt. Det BLIR roligare med en vattentät kamera när man är på sol- och badsemester!


Inte Tobias Hysén

Eftersom vi hade bokat ett duschrum klockan 17:30 så bestämde vi oss för att äta innan, och fick återigen till Buddies, där Tina trodde att Tobias Hysén satt vid bordet bredvid. Trots att han inte ens var särskilt lik honom. Men ändå, som Tinas favoritmotargument lyder.


Kisande kissemiss

Där träffade vi återigen på katten som häromdagen hade olikfärgade ögon. Idag hade hen dock bytt tillbaka till ett matchande par, lyckades vi se mellan de halvslutna kattögonlocken.


Bananer i kokosmjölk

Pelle passade denna sista dag på att köpa efterrätt i form av bananer i kokosmjölk, och sedan var det dags att lämna den Koh Sametska stranden för denna gång, och gå och göra sig reda för avfärd.


Till dig Ylva!

"Duschrummet" vi fick låna visade sig vara ett flott hotellrum, och där fick vi så gott vi kunde skrubba sanden från våra åtminstone mörkbeiga kroppar, samt byta om till flygkostym.


Stödstrumpe-herre

Pelle passade dessutom på sig att lirka på sig sina trånga och härliga stödstrumpor inför flygturen, och därefter satte han på sig resten av kläderna, då det trots stödstrumpans klassiska elegans i sig krävs mer kläder för att bli riktigt snygg. Kalsonger till exempel.


Båtpåstigningsfarkost

När vi kom tillbaka till receptionen, luktandes gott om hela kroppen, så väntade inte den gröna taxin vi trodde skulle ta oss till båten som tog oss hit. Nä - hemresan skulle ske medelst speedboat från stranden. Och eftersom vi åkt speedboat några gånger nu så har vi lärt oss att dessa kräver att man vadar ett litet stycke innan man stiger i dem. Vilket inte är helt optimalt om man som Pelle bytt om till stödstrumpor och gympaskor... Men - döm om hans glädje och lättnad då det visade sig finnas en farkost som enbart byggts i syftet att man torrskodd ska kunna äntra en speedboat.


Båtpåstigningsfarkost igen. Fast från annan vinkel.

De hade helt enkelt byggt en slags brygga på hjul som rullades ut till den väntande speedboaten, och som gjorde att man lätt kunde äntra denna utan att bli blöt om fossingarna. Praktiskt.


Tina vinkar hejdå


Farväl-solnedgång

Så lämnade vi den solnedgångsprydda Sai Kaew Beach med ett vrål (från båtmotorn turligt nog), och åkte mot hamnen i Ban Phe tillsammans med några andra svenskar vi inte bytt ett ord med under dessa två veckor...


Ny låtsastågtur i Ban Phe

På kajen i Ban Phe mötte oss såklart det lilla låtsaståget som tog oss de max hundra metrarna in till land, där en buss från bolaget SweTrans väntade.


Buss mot Bangkok

Sedan hände något väldigt mystiskt. När vi rest i cirka två timmar så visade bussklockan att hon var 19:00. Alltså en och en halv timme fel. Det är ju i sig inte så konstigt, men nu kommer det RIKTIGT konstiga: Även våra egna klockor visade på 19:00. Det hade alltså bara gått EN timme sedan vi klev på båten på stranden, trots att vi båda två kände att vi suttit på bussen i åtminstone en och en halv timme. Nu är det ju i och för sig trevligt att tiden går långsamt medan vi är här, men vi hade gärna fått den där extra magiska timmen på stranden istället för på bussen...


Stödstrumpeekiperad Tina i incheckningskö

Vid niotiden kom vi fram till flygplatsen, där Tina satte på sig sina stödstrumpor varpå vi checkade in. Även här bad vi med hundögonsmin om platser med bättre benutrymme, och tro det eller ej - den lilla söta thailändskan i incheckningsdisken ringde ett telefonsamtal, och så plötsligt så var vi omplacerade på rad 31 - precis vid dörren och utan någon stolsrad framför. Hurra!


Suvarnabhumi

Suvarnabhumi flygplats - som Bangkoks internationella flygplats heter egentligen - visade sig vara en av de största och schysstaste flygplatser vi någonsin besökt. Här fanns alla butiker man kunde önska sig, och de tog liksom aldrig slut. Tina bestämde sig för att faktiskt shoppa loss lite, och slog till slut till på en liten, liten katt som ligger och vinkar.


Arbetsmyra

Och medan Tina kollade i affärer så fixade Pelle - vars arbetsmoral ALDRIG är så hög som när han är på semester - in dagens skörd av bilder. Bredvid honom satt en pratglad dansk, som visserligen var trevlig men av naturliga skäl pratade danska - ett språk Pelle inte förstår överhuvudtaget. Så eder resedagboksförfattare nickade artigt och tittade fejkintresserat på alla bilder dansken lagt upp på sin Facebook, och försökte sedan återgå till resedagboksarbetet. Men dansken han malde på och malde på, tills hans kompis till slut kom och räddade Pelle från situationen. Tack kompisen.


Syskonträff

Sen - strax innan midnatt (planet skulle gå klockan 00:45) - sprang vi på det här tjusiga paret bestående av Tinas syster Susanne (i mitten) och hennes fruga Alison. Dessa två skulle nämligen av en slump åka hem med samma plan som vi efter att ha tillbringat de sista dagarna på sin Phuket-semester i Bangkok. Tillsammans med dessa traskade vi sedan mot gate B5, men när vi kom fram dit så hade klockan passerat tolv så vad som hände därefter kommer i morgondagens dagbok...