Sista Seahorse-frukosten

Så kom den då. Den sista dagen i Phan Thiet. Vilket innebär det sista av en hel del saker - såsom frukosten exempelvis. Tina, som hittat sin favoritnudelgumma (som otroligt nog även tillagade hennes favoritnudelsoppa) i Seahorse Resorts frukostbuffé var uppriktigt ledsen över detta, men tröstade sig med nämnda nudelsoppa. Och en hel del andra goda saker.


Ineffektiva parasoller

Efter frukostintaget gick vi trappan ner till poolen, där vi på ryskt vis paxat tvenne solstolar genom att lägga några av våra tillhörigheter på dem. Himlen var klarblå, och solen sken starkt - trots att det var rätt tidigt på morgonkvisten. Tur var det också att vi redan skaffat lite grundbränna, ty detta var tydligen Den Stora Parasolltygs-Tvättar-Dagen, och samtliga parasoller stod nakna och skämdes - inte enbart över sin nakenhet, utan att de heller inte kunde bidra med den enda funktion de var skapta för att tillhandahålla.


Parasollpåklädning

Lyckligtvis behövde de inte göra det så länge, då ett gäng flitig hotellpersonal kom med de tvättmedelsdoftande (antagligen - vi luktande inte på dem...) parasolltygerna, och med närmast tysk precision trädde på dem på sina ställningar.


Parasollproffs

Allt medan en bikiniklädd Tina låg och studerade deras spelande hotellpersonalsmuskler bakom sina solglasögon.


Tinadopp

Och solen - den bara fortsatte att skina från sin klarblåa himmel. Vi kunde inte önskat oss en bättre sistadag, och med tanke på att prognoserna visat att det skulle vara regn och mulet de sista fyra dagarna vi var här, så har vädret visat nämnda prognoser fingret. Visst - igår var det lite smådisigt, men solen värmde ändå, och det har hela tiden varit väldigt behagligt. Vi har helt enkelt haft en väldig tur med vädret!


Surprise!!!!

En tur som innebär att inte bara Pelle plaskar omkring som han alltid plaskar omkring så fort han får tillgång till en bassäng fylld med vatten - utan att även Tina gör det. Frivilligt.


Glad Tina nedsänkt i vatten

Till poolen hade vi tagit med oss lite frukt vi inhandlat. Bland annat dessa supergoda små bruna saker med ett fruktkött som smakar som en riktigt söt honungsmelon, och en blanksvart snygg kärna. Vad de heter? Har ingen aning - vet ni?


God frukt av (för oss) okänt slag

Som vi redan nämnt var vädret idag fantastiskt, och det blåste dessutom mindre än vanligt. Trots detta var det för första gången svartflagg, vilket innebär totalt badförbud. Vågorna här beror uppenbarligen inte bara på vinden, utan ...på nåt annat tydligen. Och idag var de extra stora, och underströmmarna extra starka. Därför blev det inget havsbad idag, utan vi fick hålla oss till den aningen lugnare poolen.


Svartflagg

Plötsligt kom vi på att vi aldrig ätit något mer än frukost på själva hotellet - så då beslöt vi oss i all hast att göra något åt saken genom att äta lunch där.


Nudelsoppa igen

Detta beslut innebar till Tinas stora glädje att hon kunde avnjuta ÄNNU en nudelsoppa på detta etablissemang. Och på tal om etablissemang - vi har ju faktiskt inte visat ordentligt hur det ser ut här. Så håll tillgodo - här har ni lite olika Seahorse-vyer:


Poolen och stranden


Poolbaren


Vägen hem


Vår bungalow - samt en bro


Vår bungalow - samt Tina

...fast det är finare i verkligheten. Vilket kan vara orsaken till att så många gifter sig här. Idag såg vi ytterligare ett bröllopspar nämligen, och när de såg att även Pelle fotograferade dem (trots att han stod 30 meter bort och använde teleobjektiv) så poserade de snällt för honom också.


Lyckligt par

Sen började solen ganska så förutsägbart gå ner, och vi kände att det var dags att ta den sista bilden på stranden här. Och vi fortsatte i kärlekens tecken...


Också lyckligt par

Och så efter lite duschande och tillfixande så var det middagsdags igen, och var annars kunde vi gå än till vår lilla favoritrestaurang Nam Tho?


Tina ölar

Tina slog detta sista besök till på en stor öl även hon (64 cl - om ni undrar), och strax var hon på plats - Vietnams svar på Lill-Babs - Mama Len (eller Mama Lan - lite oklart där med stavningen).


Presentutdelning

Det (bokstavligen) lilla livet sken upp som en sol när hon fick syn på oss, och när hon fick reda på att detta var vår sista kväll här, så sprang hon iväg och kom strax därefter tillbaka med presenter i form av ytterligare ett paket ätpinnar, samt en slev som skulle passa ypperligt i en bastu. Inte illa.


Tina skriver i gästbok

Sen kom hon släpandes på en gästbok också, som hon tyckte vi skulle fylla i. Vi höll med i hennes åsikt, och skrev ner en glad och tacksam hälsning, och upptäckte att det inte bara är vi som upptäckt likheterna med Pelles arbetskamrats mamma...


Gästboksinlägg

...ty även Ida och Moa som var här i julas hade lagt märke till detta, även om de stavar lite sämre än herr Norman...


Farväl!

Slutligen hämtade hon också en liten digitalkamera, och ville fotograferas med oss. "Absolut!" sa vi på engelska, och reste oss upp... Hela restaurangen tystnade. Och sedan börjades det fnittras förtjust runtomkring, när de såg Vietnams kanske längsta par ställa sig och posera med den mer normal-vietnames-långa restaurangägarinnan. Bli inte förvånade om ni kommer hit snart och hittar detta foto uppsatt på väggen.



Gatuvy. Och Tina.

Tina tyckte vi borde ta en bild på själva gatan utanför hotellet också, då hon - liksom Pelle - tycker det är så fint med neonljus och julgransbelysning. Så då gjorde vi det.


Presentsamling

Tillbaka i bungalowen samlade vi ihop alla fina presenter vi av någon anledning fått här, och lät Tina hålla upp dem för dokumentationens skull; från vänster till höger har vi i tur och ordning: En slev vi fick av Mama-Len - a.k.a Lill-Babs, en liten trästaty vi fick levererad till rummet tillsammans med den lilla rishatten Tina har på huvudet. Avsändaren till dessa var Apollo. Och så slutligen två förpackningar ätpinnar - även dessa från Vietnams svar på Lill-babs. Gudars skymning vad vi är populära! Därefter var det packning som gäller, ty i morgon flyttar vi till Saigon.