(fredag)

Idag gick vi upp i svinottan (vilket i Thailand innebär klockan sju på morgonen), eftersom vi skulle gå på matlagningskurs minsann. Denna kurs började med att man åkte iväg till den lokala marknaden, för att köpa ingridienser till de fyra maträtter vi skulle lära oss att laga, vilka i tur och ordning var Mangosallad med torkade räkor, Stir Fried Egg Noodles med räkor och bläckfisk, Spicy Green Curry med kyckling samt friterade bananer - thai style. Lärare för denna kurs var denna fryntliga dam vid namn Su. Hon arbetar som någon slags chefskock på Indigo Pearl, och har lagat mat till det svenska kungaparet vid inte mindre än två separata tillfällen - en gång när de var där efter tsunamikatastrofen, och en gång när de var där privat och faktiskt bodde på Indigo Pearl. De ville dock inte att maten skulle vara kryddstark, de mesarna.


På marknaden fanns det mesta man kunde önska sig i grönsaks-, frukt-, fisk- och köttväg. Denna dam var exempelvis tydligen sugen på kycklingfötter.


Men var man sugen på andra djurdelar så var det inga problem att hitta sådana heller.


"Titta vilka fina tarmar - dessa skulle man kunna använda till årets julkorv", reflekterade Tina glatt.


En intressant sak vi fick oss itutat, var att nästan alla blad och kvistar var någon form av basilika, och nästan alla runda små frukter var någon form av äggplanta. Som de som runda frukterna längst ner till vänster på den här bilden - äggplantor. Liksom de lila grejerna i mitten - äggplantor det med. Och det gröna trasslet till höger: Basilika.


Vi fick se hur man gjorde kokosmjölk, vilket gick till på följande vis: Först tog den här mannen en kokosnöt i sin vänstra näve, och högg sedan ett vildsint hugg med sin machete som han hade i andra handen rätt ner i kokosnöten, så att den klövs mitt itu så när på någon centimeter längst ner, vilket var praktiskt eftersom han då fick behålla fingrarna. Vätskan som då rinner ut från den tudelade kokosnöten är kokosvattnet, som man kan dricka om man vill. Inte så jättegott, men inte särskilt äckligt heller.


Sedan tar man kokosnötshalvorna, och skrapar ut själva kokosen ur dem genom att trycka dem mot denna snurrande kokosurgröpningsmaskin. Ett fullkomligt livsfarligt jobb, tyckte Tina, men provade ändå.


När man fått en lagom mängd kokosflarn i sin skål så ger man dessa till den här damen, som häller i dem i en för ändamålet anpassad tygpåse.


Denna påse stoppar damen i fråga sedan in i den här maskinen, som pressar ihop påsen så att själva vätskan i kokosflarnen pressas ut, och det är just denna vätskan som är kokosmjölken. När påsen pressats ihop lagom mycket för att utvinna dess kokosmjöl, pressar man slutligen ihop den ännu mer, och får på det sättet ut den mer trögflytande kokosgrädden. De urpressade kokosflarnen använder man sedan exempelvis till de friterade bananer vi kommer göra till efterrätt sedan. Eller att rulla det som när vi växte upp hette negerbollar i. Om man inte använde pärlsocker förstås. Hur man gör pärlsocker vet vi dock inte.


Så plötsligt - utan förvarning - så fick vi en korg som vi skulle fylla med de ingridienser som Su berättat om och som vi senare skulle använda i vår matlagning, vilket var lite småjobbigt eftersom vi inte lyssnat så noga. Men det gick bra ändå, med lite diskret hjälp av övriga - mer disciplinerade - kursdeltagare.


Jaha - det blev 50 baht det här tydligen, men det stod Su för - till Tinas stora glädje.


Utanför marknaden satt den här fågeln och sjöng på en av väldigt många elledningar. Den har inget att göra med dagens aktiviteter i övrigt, mer än att den kanske är släkt på långt håll med den kyckling vi ska ha i curryn senare, men vi tänkte att den kunde vara fin att ha med bland dagens fotografier ändå.


Så åkte vil tillbaks till hotellet med våra ingridienser, och det var äntligen dags att laga till maten. Här står vi beredda med såväl visp som mango och ...mangoskrapare eller vad den nu kan heta, grejen i Pelles högra hand.


Den var dock utmärkt att skrapa mango till långa, smala bitar med, så namnet skulle helt klart vara passande.


Även Tina gjorde sig redo för salladstillagningen, och vägrade släppa sin visp - även om denna inte skulle komma till nytta förrän vid tillagningen av efterrätten.


Efter diverse hackande, skalande, skärande, mortlande och blandande så var det dags att lägga upp salladen på ett så tjusigt sätt som möjligt på tallriken. Pelle lät kreativiteten flöda, vilket resulterade i denna aptitretande spindelvariant.


Sen lagade vi raskt till den gröna currykycklingen, som Pelle här häller upp utan att spilla en droppe vare sig på bänken eller på det tjusiga förkläde som Su gav oss och som vi fick behålla efteråt.


Curryn - som för övrigt var en av de godaste sådana vi någonsin ätit - såg ut så här om man tittade på den rakt uppifrån. Bredvid stod ett glas vatten som smakade som vatten brukar, det vill säga inget alls.


Här steks det äggnudlar med skaldjur minsann, och när man steker just äggnudlar - oavsett vilka ingridienser rätten i övrigt innehåller - så gäller et att röra snabbt som attan. Ja så snabbt att det blir alldeles suddigt om man fotograferar förfarandet.


Och såg här såg nudlarna ut, när vi lagt upp dem på ett fat och snurrat upp dem som ett nystan med ett par ätpinnar i äkta trä.


Så fick då Tina äntligen till slut användning av sin visp. Här syns hon röra frenetiskt i den gegga som så småningom ska bli frityren på de friterade bananer vi ska äta i efterrätt.


Och här friterar hon bananerna, som hon doppat i geggan tidigare. I bakgrunden syns två av de fyra australiensiska tanter som utgjorde resten av matlagningskursen. Fyra tanter, samt Pelle och Tina. Eller fem tanter samt Pelle, om man vill räkna på det viset.


Mitt under matlagningen kom det plötsligt in en liten herre med digitalkamera. Det skulle visa sig att han skulle ta kort på oss allihop, bredvid Su, och att dessa kort sedan skulle användas i de diplom vi skulle få efteråt - förutsatt att vi klarat av kursen förstås. Här är det Tina som böjer sig ner för att hamna i någorlunda samma ansiktshöjd som Su. Pelle fick vika sig tredubbel för att lyckas med samma sak.

Så blev till slut maten klar, och det var dags att äta upp den. Och ojojoj vad gott det blev alltihop. Curryn var fullkomligt magisk i sin perfekta blandning av smak och styrka, nudlarna var ljuvliga, salladen var helt otippad jättegod - vilket vi inte alls räknat med dess blandning av torkade räkor, fisksås och mango lät aningen suspekt, och även de friterade bananerna slank ner utan problem - trots att vi för Tinas skull var tvungna att strunta i den mjölk som skulle vara i dess friteringsgegga. Inte helt otippat var makarna Norman de enda som fullständigt tömde sina fat.


Sen var det dags att byta om för stranden, där vi låg några timmar under en relativt molnig himmel, och därefter fick Pelle återigen en släng av energi och träningslust, vilket gjorde att han traskade iväg till gymmet där han - väldigt otippat för att vara Pelle - började med att springa 2,5 km på löpband. Ja ni skrattar ni, men med tanke på att Pelle normalt sätt hatar att springa och därför aldrig gör det så var det faktiskt riktigt duktigt gjort. Sen körde han sitt egentillverkade träningsprogram med hantlar, byggde nya magrutor med en magrutemaskin och gick sedan hem och duschade, för att därefter tillsammans med sin fru traska rätt ner på stranden och beställa den här gudomligt svalkande och välförtjänta ölen.


Sen åt vi middag, och därefter gick vi till affären och köpte vår favorittandkräm av märket "Darlie". Att borsta tänderna med denna är som att borsta tänderna med 5-56, fast med tillägget att den även skyddar mot karies. Så Tina gick genast hem och gjorde det, medan Pelle unnade sig en oljemassage under vilken han slumrade till både en och två gånger. Sen gick han också hem och borstade tänderna med Darlie, och ännu en dag var därmed till ända.