(lördag)

Idag - sådär halvtidigt på morgonen (klockan 10) - hade Tina beställt ett privat 75-minuterspass Muay Thai-träning - något som hon låg och oroade sig för halva natten. Men klockan gick, och ringde så småningom vid kvart i nio på morgonkvisten så att vi hann ta en stärkande frukost inför detta fruktade träningspass. Och här ser vi Tina - till hälften fylld av ångest, till hälften av förväntan - minuterna innan passet ska starta, medan receptionisten kollar upp att hon verkligen är anmäld. Vilket hon så klart var.


Till skillnad från det allmäna gratispasset som Tina var på i tisdags, där man bara fick öva steg och positioner och sånt larv, så var det här ett äkta Muay Thai-pass, så det var hårda bud som väntade Tina.


En timme och en kvarts konstant sparkande, slående och armbågande - för jajamensan, i Muay Thai är det tillåtet med sådana tjuvknep som en armbåge i fejjan klassas som i andra sporter - tär på kroppen. I det här fallet Tinas, som när passet var över helst bara ville lägga sig och dö med en glad och tillfredsställd min i ansiktet. Det här var alltså ett stenhårt träningspass, som Tina tänker beställa fler av - även om de kostar 1700 baht per lektion.


Så vad gjorde Pelle då, medan Tina sparkade och slog mot den lilla thailändska tränaren? Låg i poolen och drack drinkar, kanske ni tror. Men närå - han fortsatte gårdagens infall och sprang trenne kilometer på löpbandet, medan han svettades ymnigt och lyssnade på en nedladdad podversion av Morgonpasset.


Därefter fortsatte han sitt nya liv genom att lyfta några hantlar upp och ner i växlande rörelser, medan han plutade med läpparna. Vadan detta nya liv då, undrar ni? Jo förstår ni - idag är det kinesisk nyårsafton, och eftersom Pelle gillar att kinesa hos folk, så tyckte han det verkade lämpligt att börja infria sitt nyårslöfte idag. Så då gjorde han det. I genomskinligt hustrumisshandlarlinne. Sen sprang han en kilometer till, tokfransen.


Efter makarna Normans träningspass duschade de av sina svettiga kroppar, och medan Tina traskade iväg till poolen för en skön stund i solen fick Pelle stanna på rummet och skriva gårdagens resedagbok, något han skippade igår kväll och dyrt fick betala idag. För resedagboken ska läggas ut på nätet morgonen efter, svensk tid - kosta vad det kosta vill!


När han är klar - typ två timmar senare, eftersom gårdagen bestod av en bildkavalkad av smått bibliska mått - var det dags för lunch, och här fortsätter Pelle till allas häpnad sitt nya liv genom att istället för den vanliga 66-centiliters-Chang-ölen dricka vatten till maten. Hur ska det här gå? Kommer Pelle bli en tråkig renlevnadsmänniska nu? Jajamen!


Sen var det äntligen dags att bada, och eftersom klockan nu närmade sig tre på eftermiddagen så vågade sig Tina på att både sola och plaska i vattnet iklädd endast bikini (som här höll på att falla av dock) istället för långärmad tröja. Pelle, som var insmord i solskyddfaktor 30, lär väl knappast ha fått någon solbränna idag. Så går det när man inte sköter sina uppgifter!


Men se så härligt vi har det ändå. Och se hur Tinas bikiniöverdel fortfarande håller sig på plats, utan att någon naturlig förklaring kan ges.


Tyvärr fick man gå ut ungefär en och en halv mil i vattnet innan man ens började bli våt, då det för närvarande är lågvatten. Så det krävdes en jättelång promenad av Tina rätt ut i havet innan hon kunde dölja det faktum att hon hade omatchade bikinibyxor på sig.


Väl tillbaka på hotellrummet tog Pelle en snabbdusch, varefter Tina lade sig i badkaret och skrubbade ren sin kropp från sand, krabbor, snäckor, koraller och liknande saker som kanske fastnat där under dagen.


Detta medan hon tittade ut på sin make genom badrumsfönstret, och såg honom tanka över ovanstående bilder och börja författandet av denna text, vis av erfarenheten från hur gårdagens struntning av detta drabbade honom idag.


Efter en stund kände vi att det var dags att klä på sig lite kläder igen, och gå till lobbyn och fortsätta författandet därifrån. Det visade sig emellertid vara lättare sagt än gjort, då Tina efter Muay Thai-träningen utvecklat härliga blåsor på fossingarna som gjorde att hon knappt kunde gå på dem, medan Pelle - som inte sprungit sedan han gjorde lumpen för tjugo år sedan - hade fått träningsverk en masse i såväl höfter som vader. Men efter mycket om och men kom vi fram, och kunde fortsätta nedtecknandet av dagens händelser.


Därefter gick vi ner genom hotellrestaurangen där vi såg skyltar om att det serverades kinesisk buffé - nyåret till ära. Efter en stunds dividerande bestämde vi oss för att slå till, trots att detta skulle innebära en mångdubbel nota mot vår vanliga kvällsdito (och motsvara ett billigt svenskt restaurangbesök...) - det är ju ändå bara kinesiskt nyår en gång om året. Dessutom skulle det bjudas på kinesisk lejondans, och något sådant vill man ju för allt i världen inte missa.


På buffébordet fullkomligt drällde det av olika kinesiska delikatesser - och just dessa på bilden var sådana man fick grillade av personalen efter att man hade valt vad man ville ha. En av rätterna , en bit upp på bilden, var baconinlindade musslor - en udda, men faktiskt jättegod blandning. Tänk vad de hittar på - kineserna.


Här grillar de för fulla muggar, och vill man ha något att äta under tiden man väntar på att grillningen av ens mat ska bli klar, är det bara att fylla tallriken med någon av de andra kinesiska delikatesserna så länge. Lite skaldjurslasagne kanske?


Konstigt nog var restaurangen näst intill tom, men det innebar å andra sidan att vi hela tiden hade personalens odelade uppmärksamhet. Så fort en rätt var färdigäten högg de tallrikarna som kobror, och så fort vi hade tomt eller till och med halvtomt i ett glas, så var de där och fyllde på.


Och här sitter Pelle med tre olika kinesiska efterrätter i form av någon jordgubbspuré med grädde, en chokladmousse och en skål thailändsk frukt. Tre små rätter som kändes förvånansvärt okinesiska om ni frågar oss. Överhuvudtaget var vi lite förvånade att faktiskt inte en enda av de klassiska tle små lättelna som man får på kinarestauranger i Sverige var representerade här - men å andra sidan är ju de rätt kända för att vara väldigt okinesiska.


...och hur länge ska vi behöva vänta på den kinesiska lejondansen egentligen? Vi frågade personalen, och de såg undrande på oss och förklarade att den kommer först i morgon, eftersom det var i morgon den kinesiska buffén serverades. Hmm... Vi har alltså suttit i en och en halv timme och ätit den vanliga barbequelbuffén - det vill säga samma buffé som i princip serveras varje kväll - i tron att det var den kinesiska specialditon. Jaha. Så kan det gå. Och vi som suttit och varit så nöjda med maten helt i onödan alltså. Jävla kineser!