(tisdag)

Idag var det uppgång klockan nio på morgonen till Pelles måttliga glädje då han efter att ha kommit hem igår satte sig och började tanka in alla foton från gårdagen innan han lade sig för att sova vid sisådär halv femhugget. Fyra och en halv timme senare ljuder väckningssignalen från Tinas iPhone, och det är plötsligt dags att gå och äta frukost. Vi gör detta, varefter Pelle går tillbaka till hotellrummet och författar ihop gårdagens massiva dagbok, medan Tina går ut och badar och solar i huvudpoolen.


Eftersom Pelle är lite solsvedd på ena axeln var det nog ändå bra att han stannade på rummet och arbetade denna soliga förmiddag, och framåt ett-tiden var han äntligen klar med skrivandet, varpå han tog datorn och lubbade iväg till lobbyn för att via den gratis men långsamma wifi-uppkopplingen som finns där lägga upp sitt alster på nätet. Sedan var det dags att luncha, så vi gick ner till stranden där vår favoritrestaurang Octopus till vår stora sorg var stängd, så då gick vi till grannrestaurangen Hanas Seafood istället. Där fick vi som vanligt vänta på tok för länge på maten - Tinas tjusiga Kyckling-i-ananas - dök inte upp på bordet förrän en timme efter beställning, och då hade Pelle redan ätit upp sin mat. Men se så vacker den ändå är - ananaskycklingen.


Under hela vår väntan på maten så satt den här krabaten på ett parasoll ovanför oss och gapade fånigt med näbben. Hela tiden satt han så där, utan att ge ett ljud ifrån sig. Är det månne så att det är varmt, och fåglar liksom hundar svettas med tungan? Vi vet inte - men så här såg han ut iallafall. Tills notan kom, varpå han flög iväg.


Efter maten lyckades Pelle på något mystiskt sätt stiga ut genom det här vattenfallet och in i hotellets huvudpool, likt en badsugen Fantomen. Det var en fröjd att skåda för alla och envar.


I den här poolen fullkomligt dräller det av olika vattenfall. Här har makarna Norman hamnat bakom ett av dessa.


Och här står de mer uppställda enligt den klassiska Normans-fotar-sig-själva-uppställningen, det vill säga med Tina på Pelles högra sida och kameran i Pelles vänstra hand. Har ni förresten tänkt på hur vi i våra resedagböcker ständigt växlar mellan första- och tredjeperson när vi åsyftar oss själva. Det är med flit. Bara så ni vet. Sådana är de - makarna Norman.


Som ni märker är det väldigt många och likartade bilder på oss när vi badar, men det är inte så konstigt för detta är i princip det enda vi gjort idag. Men poolen är ju tack och lov ganska snygg, med alla sina små vattenfall och den tjusiga grönskan bakom, och det är ju ändå bättre med sådana här bilder än om vi bara hade text, eller hur?


Här har ni en till förresten. Utan nämnda vattenfall och grönska i och för sig, men den matchar ju åtminstone bakgrundsfärgen på sidan.


Pelle skulle ju ha klippt sig innan vi åkte hit, men det blev av olika anledningar inget av med detta, så nu blir hans hår större och fluffigare för var dag som går. Idag såg han ut så här, fast i verkligheten var det faktiskt ännu värre.


På väg tillbaka till hotellrummet tänkte Pelle fota några av de glada trädgårdsarbetarna som jobbar här på hotellet, och som alltid hälsar så trevligt på oss. Men se det gick inte - för då hade Pelles systemkamera plötsligt dött. Totalt. Trots nyladdade batterier responerade den absolut noll på Pelles alltmer frustrerade knapptryckningar. Okej... Det här är inga roliga nyheter på nåt sätt. Ska vi behöva fylla resten av resedagboken med bilder från den lilla kassa men vattentäta kompaktvarianten? Det vore ju inte roligt för vare sig er eller oss. Men tack och lov vaknade den till liv igen efter några timmar på det torra hotellrummet, men något slags vajsing är det med den, så se till att njuta av varenda bild tagen med denna hädanefter, för var och en av dem kan vara den sista - åtminstone från denna resa...