(torsdag)

Tinas väckarklocka ringde som vanligt vid niohugget, och vi klädde på oss och gick iväg för att äta frukosten. Vägen mellan vårt rum och frukostbuffén ser ut så här. Släng dig i väggen - E18!


...och medan vi intog vår frukost - som vanligt bestående av thaicurry och färsk frukt - passade vi på att kolla in vad som hänt på Facebook medan vi sovit, samt vad besökarantalet på denna resedagbok låg på. Just när detta foto togs hade den drygt 1200 träffar, vilket innebär att det är cirkus hundra personer om dagen som följer våra förehavanden i främmande land. Kul!


Efter frukosten - och det sedvanligt uppläggandet av gårdagens äventyr - lade vi oss för att sola, läsa och bada vid stranden. Här är vi i full färd med att utföra det sistnämnda.


Pelle passade också på att utnyttja sin spolformade kropp genom att efter att bryta vattenytan med densamma på detta spektakulära vis varje gång han behövde luft.


Vi fick också lite sällskap i vattnet av den här sällskapssjuka och badglada filuren, som fortfarande dock bara kunde simma hundsim.


Framåt eftermiddagen dök sedan slutligen Pia och Mårten upp på vår strand efter en välbehövlig sovmorgon/förmiddag/lunch, och med sig hade de av okänd anledning några moln som passade på att placera sig mellan oss och solen.


Som vi tidigare nämnt kan man om man bor på vårt hotell låna gratis snorkelutrustning, och eftersom Mårten och Pia är våra hedersgäster så fick så klart även de låna varsin sådan, och vi begav oss genast ut till korallrevet här utanför för att nyttja dessa prylar.


Mårten visade sig vara en fena (trumvirvel!) på det här med snorklande, och hade en grace och stil i sitt simmande som var en fröjd att skåda - åtminstone tills dess vi fick syn på några fiskar.


Och det gjorde vi förstås så fort vi kom fram till revet, och som brukligt är var det de här randiga varianterna som först fick komma med på bild.


Pelle höll sig som vanligt i snorkelsammanhang vid ytan, från vilken han beskådade det marina livet. Det var dock inga större problem det heller, eftersom revet befann sig på mellan en och en halv och två meters djup.


Det är faktiskt svårare än man tror att fotografera under vattnet, och denna bild blev väl kanske inte helt skarp, men är ändå den bästa Pelle lyckades ta för att illustrera närvaron av sjöborrar. Ty trots att hela deras kroppsspråk (eller ja, kroppsform snarare) signalerar "trampa inte på mig!" så finns det vissa - exempelvis pressekreterare - som ändå gör det. Vilket är jättedumt, då det enligt uppgift gör skitont. Man bör heller inte trampa på de små söta blå fiskarna som skymtas i närheten av dessa sjöborrar, då de om man gör det spricker och dör.


Så snorklade Mårten och Pelle vidare en stund, i väntan på att Pia skulle ansluta sig, men till slut gav vi upp och simmade hemåt igen. Bara för att möta en snorkelklädd Pia vid strandkanten som först nu hade avslutat sitt tjejsnack med Tina och gav sig ut för att kolla fisk. Hon återkom senare och skröt om att hon sett en sjögurka minsann. Jojo. Lätt att säga utan vittnen...


När så alla slutligen var ilandstigna så placerade sig våra vänner i de två solstolar vi tjyvhållit åt dem hela dagen och beställde varsin timmes fotmassage, som de avnjöt mitt framför ögonen på en avundssjuk Tina.


När klockan sedan närmade sig sextiden på kvällen blev vi hungriga igen, och begav oss de tjugo metrarna till Octopus, där vi började med att beställa varsin dryck. Och det är som vanligt inte fisljummet te som Pelle avnjuter de första klunkarna av.


Tina - som fått någon slags fäbless för rätter serverade i ananashalvor sedan hon åt kyckling på detta vis häromdagen - beställde denna härliga fruktorgie i efterrätt, och vi njöt alla av dess innehåll.


Därefter traskade vi iväg till vårt hotellrum, där Pia och Mårten genast tog hämnd för gårdagskvällen och lade såväl sig i som beslag på vår supersköna säng. Känn på den meningen, språkvårdare!


Något sådant kunde vi förstås inte acceptera, så vi körde brutalt upp dem från sitt horisontala läge och lockade istället iväg dem till lobbyn, så att de kunde se vad vi skrivit om dem i gårdagens resedagbok. Ni ser - det blir mycket meta-referenser här...


...och på tal om meta förresten - vi glömde ju nästan att vi innan vi gick iväg till rummet faktiskt beställde platser på en fisketur som vi ska ta på lördag. Eller vi och vi - det var mest Tina och Pia som stod för beställandet, medan Pelle dokumenterade det hela och Mårten dräglade i en vapentidning han hittade på disken. Men åter till fisketuren, för det är inte vilket jävla strömmingsfiske som helst, utan här snackar vi Big Game-fishing, där man - om man får napp vill säga - kan få otäcka vidunder på flera hundra kilo på kroken.


...och på tal om otäcka vidunder (vi är nu förresten tillbaks i soffan där Pia och Mårten läser resedagboken) så hittade vi den här lilla klättermusen i ett träd utanför soffan där vi satt. Men den enda som egentligen tyckte den var otäck var Pia - vi andra såg ingen större fara i denna lilla pepparkornsögda rackare.


Det hade nu blivit natt, och vad passar bättre att göra på natten än att ta ett förbjudet nattdopp i en av hotellpoolerna? Nä - inte mycket - så det var precis vad vi gjorde. Ett nattdopp kräver ju givetvis att man näckar - eller - det var iallafall, vad Mårten och Pelle trodde, men av någon anledning lyckades båda tjejerna behålla sina respektive bikinis på. Här försöker Pia eventuellt kompensera detta på ett sätt vi inte vidare riktigt vill gå in på.


Tina - som kände sig lite utanför när Pelle bara fotograferade och Mårten och Pia enbart klängde på varandra, försökte desperat fejka en drunkning för att få någon uppmärksamhet. Det gick sådär tyvärr.


Så plaskade vi runt allihop lite diskret, tills Tina såg en groda som dök i poolen alldeles framför henne, varpå hon valde att gå upp igen, strax följd av alla oss andra. Turligt nog slapp vi såväl vakter som upptäckte oss, eller nyfikna hotellgäster, men det var på håret - för exakt en gubbe av det sistnämnda slaget kom ensam spatserande med uppspärrade ögon när vi precis var ombytta efteråt. Inte för att han skulle fått sett något mer än två nakna redigerarsnubbar, men ändå. Slutet gott - allting gott, och i morgon ska vi äta finbuffé.