Inför båtrese-massage

Idag hade vi beställt en båttur som skulle ta oss ut på sju olika öar i närheten där vi skulle få snorkla och se en sköldpaddsfarm. Båten skulle avgå klockan nio på morgonen, så vi gick upp 07:30 för att hinna fixa oss i ordning och äta frukost i lugn och ro. Sagt och gjort, men när vi kom fram till båtavgångsstället fick vi det dystra beskedet att det inte skulle bli någon båtresa idag, eftersom det bara var vi två som beställt biljetter, och minsta antalet resenärer de tar med är sex. Knappast ett besked man blir glad av, men turligt nog fanns det en lite kortare tur som bestod av fyra öar, snorkling men ingen sköldpaddsfarm som vi kunde ta istället. Så då gjorde vi det, men under protest, ty vi VILL SE SÖTA SKÖLDPADDOR JU!!!


Närbild thaimassage

Hur som haver - denna andra båttur avgick först klockan 12, så nu hade vi plötsligt tre timmar att slå ihjäl, vilket vi såklart valde att göra på stranden. Pelle i sin solstol och Tina likaså, förutom den dryga timmes thaimassage hon slog till på nu när hon hade tid.


Lugnt och skönt

När klockan blivit avgångstid så klev vi på båten, och upptäckte till vår glädje att detta skulle bli en lugn och skön resa, då vårt enda sällskap bestod av ett ungt ryskt par...


Asiatisk mistlur

...men nähä minsann. Tio minuter efter avgångstid, då vi börjat undra om det var något vajsing med båten eftersom vi inte kom iväg, dök de upp. Japanerna. Eller om det var kineser. Men det LÄT som japanska, det de talade. Och SOM de talade. Särskilt damen som satte sig bredvid Tina. Hennes röst var inte bara gäll - den låg också uppåt 120 decibel i ljudstyrka, men det hindrade henne inte från att använda den. Hennes kompisar satt nämligen i andra ändan av båten, så vad henne anbelangade var hennes röstresurser bara en fördel. Och det var den såklart om man tänker så, men om man som Tina är rädd om sin hörsel eller helt enkelt bara tycker om normala ljudnivåer så var den ingen höjdare...

Asiatiska snorklarkläder

Efter en liten stund kom vi fram till det första snorklingsstoppet. Makarna Norman klädde av sig ner till badkläderna, satte på sig snorkel och cyklop och hoppade i. Men våra resekamrater från Japan (Kina?) visade sig ha hela snorklingsoveraller att trä på sig innan de hoppade i vattnet. Sen ovanpå denna, ett par käcka badbyxor samt en flytväst. Snorklingstiden vi fick var en halvtimme, och minst hälften av denna gick åt att byta om för dem. Och under tiden låg Tina och Pelle och kollade firrar så det stod härliga till.


Dagens snorklings-tvåbild

Som vanligt var vi tvungna att ta ett gemensamt självporträtt där vi låg och flöt med våra cyklop och snorklar, och sen ville Tina ha en ensambild på bara henne...


Dumma fisk!

Men då kom det en retsam fisk och förstörde bilden så att den blev helt oanvändbar. Såvida hon inte vill framträda i ett anonymt sammanhang i framtiden, då den snarare är perfekt.


Snälla fiskar

Tack och lov simmade fisken vidare, och bilden kunde tas. Inte för att hon är särskilt mer igenkänningsbar på den här bilden, men ändå. Sen var det dags att plåta lite fisk. Håll i hatten - här kommer ett gäng fiskbilder:


Tittut!


Randig firre


Fiskgäng


Keith Haring-herring


Annat fiskgäng


Bottenkalas


En till randig firre


STORT fiskgäng


En rödblå fisk. Som mest ser lite brunaktig ut här.


Det är väl inte pirayor förresten..?


Synen ovanför ytan

Det verkligen DRÄLLDE av fisk runtomkring båten. Vilket var jättekul för utom de jävlarna som vid ett flertal tillfällen nafsade på Pelle i tron att han var en stor räka eller nåt. Det gjorde inte ont, men det var lite småobehagligt. Men frågan är om det ALLTID var så mycket fisk här, eller om de lockats dit av något...


Spy-rengöring

Svaret var såklart det sistnämnda. Det visade sig nämligen att en av japanskorna (för från och med nu bestämmer vi oss för enkelhetens skull att de var från Japan) blivit sjösjuk. Så in i helvete sjösjuk, vilket gjorde att hon - medan vi andra simmade omkring och kollade den marina faunan - kräktes i kaskader över (och på) relingen. Något som uppenbarligen var ett lysande trick när det gällde att locka dit fisk... Turligt nog fanns det en speedboat som var på väg tillbaka till Koh Samet i närheten, så hon fick hoppa in i den medan den här stackars besättningsmannen åkte på kräkrengörningsuppdraget.


Trenne galanta damer

Sen var det dags för dagens första ö-landstigning. Ko Ku Dee hette den, och där serverades det lunch i form av stekt ris med kyckling, samt färsk ananas och vattenmelon som efterrätt. Vid lunchen kom vi i samspråk med de enda andra svenskarna ombord, som bestod av de här två damerna som varit ute och rest sedan mitten av januari, och nyss kommit hit från Borneo. Mätta och belåtna gick vi sen och kollade vad denna ö hade att erbjuda.


Trassligt träd och tjusiga stenar

Stenarna och klipporna på den här ön såg nästan lite vulkaniska ut, men vi kan ha fel - vi är ju inga geologer. Men det var rätt snyggt att titta på iallafall. Oklart dock om det framgår av bilden ovan...


Spatserande tupp

Det drällde också av tuppar (få hönor - mest tuppar av någon anledning) på Ko Ku Dee. De vandrade omkring precis bredvid där vi satt och åt upp någon av deras vänner. I stekt ris.


Tina på gren

Ja... så fortsatte vi gå omkring och fota litegranna, tills Pelle fick för sig att testa på att snorkla lite utanför stranden. Kanske kunde man hitta fler spännande fiskar här?


Skrynkelfossingar

Men den extremt långgrunda stranden bjöd inte alls på så mycket fisk. Det enda som var värt att fotografera var Pelles vattenskrynkliga - eller "vattenfula" som det heter på gotländska - fötter.


Stendöd fisk

Däremot hittade vi på land bevis för att det faktiskt bott fisk här i närheten också, i form av den här halvt förstenade filuren. Föga anade vi då att vi faktiskt skulle komma i närkontakt med ett annat havsvidunder...


Sjögurka i sin naturliga miljö

Bara några meter från strandkanten hade nämligen några av våra japanska reskamrater hittat den här sjögurkan (samt en lite mindre kompis till denne). Men till skillnad från oss, som sett sjögurkor tidigare och noggrant sett till att inte råka nudda dem, ty vem vet vad för gift, taggar eller tänder dessa monstrum bär på, så lyfte dessa japaner glatt upp dem och fotade sig själva hållandes i dem i sina bara händer.


Sjögurka i sin onaturliga miljö

"Kan de så kan vi!!!" tänkte vi, och började också kela med dessa oerhört mjuka och konstiga små varelser, som försiktigt ålade omkring i våra händer.


Avslappnad Tina med sjögurka

Ja ni ser ju själva hur avslappnat och naturligt vi umgås med dessa krabater! Och för alla er danskar som kommit till det stadie där fiskporr inte längre räcker; Varsågoda: Sjögurkeporr!


Sjögurkeporr!


Båtfärd igen

Sen var det dags att åka iväg till nästa ö - Ko Thalu. Ser ni människorna som snott åt sig samma platser VI snodde åt oss i måndags? Inte? Här kommer en lite närmare bild:


Gayburka

Alltså... När vi tog dessa platser så var det för att kunna sitta och få lite sol på sig. Varför dessa figurer valde dem är för oss helt oklart, då de väljer att sätta sig på den enda plats där det inte är skugga, och sedan skyler sig helt från solen. Det kändes inte helt genomtänkt. Kanske hade de läst vår dagbok tidigare, och fått för sig att dessa platser ALLTID är de bästa, men då har de fattat fel; dessa platser är bäst för OSS!


Skattletare

Med på båten fanns också den här killen - en kollega, och tydligen också en vän till Teletubbyn som går omkring på Sai Kaew Beach och letar metallskatter. Tydligen - vilket vi inte trodde - så hittar de saker varje dag. Oftast handlar det om halsband, armband och andra smycken, men denna dag hittade han en liten Buddha-staty också. Ibland har man tur.


Stina Dabrowski-wannabe II

På Thalu hoppade Tina upp och ner en stund på stranden till Pelles glada utrop, men sedan var det mer snorkling som gällde. Här skulle det marina livet vara rikligt, och det var det minsann...


Sjöborre

Tyvärr innebar det också att det fanns sjöborrar där, i det ganska så grunda vattnet, och vi snackar inte enstaka som på bilden här ovan...


Sjöborregäng

Närå - på sina ställen var botten helt täckt av dessa ganska så vackra men också otäcka individer. Det gällde således att ha koll på sina fötter och inte simma för långt ner, för att stickas av en sådan här gör tydligen EXTREMT ont.


Sjöborre-Fling

Så Tina övergav snabbt idén att köra ett parti Fling med dem. Nåja - det fanns ju som tur var en massa andra, snällare varelser där vi simmade omkring, så nu kommer ett gäng bilder på dessa. Håll tillgodo:


En krabba faktiskt!


Giraffmönstrad - och alldeles för snabb - fisk


Ett stim småfisk


Fisk med korkad uppsyn


Gulfläckiga fiskar


Linslus-fisk


Svartblå fisk


Olika firrar


Blågul fisk


En ful fisk


En ful fisk till


En snygg sjöborre

När vi var färdigsnorklade bestämde vi oss för att kolla upp vad mer som fanns att se på den här ön. Och döm då om Tinas förvåning tillika glädje när hon sprang in i en liten, liten kanin. "Ojojoj - vilken unik grej! Den här måste jag fota till resedagboken!" tänkte hon, tills hon såg något annat som rörde sig i ögonvrån. En kanin till! Och ytterligare en! Och där borta hoppar ett gäng till!


En svartvit ö-kanin

Det visade sig fullständigt krylla av kaniner och kaninliknande varelser på den här ön. Stora och små. Svarta, vita, grå och bruna. Ja här fanns de en kanin för varje smak!


Kaninliknande varelse


Tina vs Kanin 1-0

Stärkta av vår framgång med sjögurkan bestämde vi oss för att lyfta upp även dessa små krabater. Eftersom det är Pelle som i allmänhet bär på kameran, fick Tina bli först. Och med ett rejält nappatag i nackskinnet lyfte hon upp en vit liten rackare med smutsiga fötter.


Tina med ett sånt där djur hon har en halsduk som är gjord av hemma i Sverige

Och TITTA vad söt den är, kaninen. Den tar HELT bort fokus från Tinas cyklopmärken i pannan!


Kaninmannen

Sen tog Pelle en liten snorkeltur till, men de bilderna har vi redan råkat lägga upp här ovanför så vi går istället direkt båtfärden hemåt. Det visade sig nämligen att den japanska mistluren till dam hade råkat kliva på en av de där otäcka sjöborrarna, och nu satt hon och grät tyst (vilket - trots att vi tyckte synd om henne - faktiskt var lite skönare för oss, än när hon var frisk och skrek).


Stackars mistlur


Sjöborrestickbehandling

En av besättningsmännen kom iallafall skyndande och började hamra på hennes onda tå med en sten. Vi har ingen aning om på vilket vis detta hjälper, men faktum är att mistlursdamen snart var sitt glada, högljudda själv igen, även om hon haltade rejält när hon gick av båten.


Kinesiska lyktor

Väl hemma tankade vi in alla bilder i datorn, och sedan gjorde vi oss som vanligt i ordning för att gå och äta. När vi passerade hotellrestaurangen på väg till strandditon så hade de hängt upp ännu mer fina lyktor inför det kinesiska nyåret. Men frågan är om vi kommer hinna ta en del av det innan vi åker hem. Vi får se...


Very spicy thai noodles

På strandrestaurangen Buddy's - som vi insett har den bästa maten här - beställde Tina in en "Very spicy thai noodles" som låg under rubriken "Local thai specialties". Och alltså... vi GILLAR stark mat, men detta var något i hästväg. Gott, men - faktiskt - FÖR starkt. Men Tina är Tina, så hon tömde tallriken ändå. Och sen gick vi hem och sov.



<< 7 februariMeny 9 februari >>