Pelles och den skallande vietnamestanten
Nylandad Per Norman

Så gick tisdagen över till onsdag som sagt, och halv nio på denna dag morgon vietnamesisk tid (vilket innebär 02:30 på morgonen svensk dito) landade vi i ett småmolnigt Saigon, eller Ho-Chi-Min-staden som den heter nuförtiden. Turligt nog hade väskorna också de kommit fram (med samma plan dessutom!), och efter att ha tagit dessa från bagagebandet så kom vi relativt smidigt in i detta för oss båda helt nya land (trots att det tydligen funnits i många herrans år).


Sex timmars bussresa

Äntligen skulle makarna Norman få vila ut på sitt hotell, skulle man kanske tro, men icke sa Nicke! Nu väntade nämligen en sex timmar lång bussresa till Phan Tiet som underligt nog inte alls ligger särskilt långt från Ho-Chi-Min-staden, men trafiken och vägarna gör att resan dit ändå tar uppåt sex timmar. Om det var bättre benutrymme i bussen? Nä.

Klysch-vietnames
Klysch-vietnames

Vad bussresan dock kunde bjuda på till skillnad från flygfärden var dels fönster att titta ut igenom, och dels skojiga saker att titta på. Vi upptäckte exempelvis väldigt snabbt att de tjusiga rishattar som är så typiska för vietnameser (och kineser i och för sig) på film är minst lika vanliga i verkligheten. Det fullständigt drällde av dem, och ett exempel är karln på bilden här ovan. En bild förresten, som skulle blivit roligare om vi klonat bort slangen bakom. Eller slangen framför.

Fruktstund
Fruktstund

Efter två och en halv timmes färd stannade bussen till så att dess passagerare (vi) kunde få sträcka på benen (våra), uträtta behov (våra också) samt inhandla nyttigheter att äta (frukt).

Pelle njuter öl
Törstig västerlänning

Pelle passade även på att inhandla resans första öl (om man inte räknar med de han drack - och Tina spillde ut - på flyget, men det gör man inte) i form av en inhemsk Saigon, vilken han avnjöt bredvid diverse olika frukter.

Trollslända
Otäck trollslända

Väl tillbaks i bussen hörde vi plötsligt ett otäckt surrande vid vår plats, och när vi tittade efter vad som åsamkade detta otäcka surrande såg vi denna - minst lika otäcka - trollslända som fladdrade omkring på ett... ja - otäckt sätt. Tyckte framförallt Pelle som HATAR otäcka insekter, vilket innebär i princip alla utom husflugor, som han bara ogillar. Tina - den hjältinnan - tog dock snabbt kontroll över situationen och kupade sina Tinahänder runt detta monster, och transporterade det sedan genom halva bussen och ut i naturen igen. Då - först då - vågade sig Pelle tillbaka till sin plats bredvid henne.

Seahorse Resort
Mot bungalowen. Bungalowsen? Byggnaden där vi ska bo!

Så kom vi då ÄNTLIGEN fram till Seahorse Resort & Spa där vi ska bo i två veckor framöver. Och bara vägen till vår bungalow lovade gott med en porlande bäck bredvid och fullt av palmer, blommor och annan grönska omkring. Det här skulle nog bli bra, tänkte vi...

Vår bungalow
Vårt vietnamesiska hem

...och jajamen - vi hade helt rätt i våra förhoppningar, ty femtio meter från poolen och hundra från havet låg vår bungalow som de facto är finare än vad som syns här på bilden, med fönster åt tre håll, veranda, innergård samt en dusch med helfönster ut mot en miniträdgård utan insyn. Finfint. Här kommer vi nog trivas!

Poolområdet
Poolområdet

Eftersom klockan bara var tre på eftermiddagen vietnamesisk tid (och innebär nio på morgonen - imorgon - vår tid) så bytte vi snabbt om till små små kläder som klarar ett dopp eller två, och traskade ner till poolområdet. Som ser ut så här, om ni undrar.

Stranden
Vår strand

På stranden - som ligger precis bredvid poolen - såg det ut så här: Ljus len sand. Vågor. Ett gäng kitesurfare och ...inte så mycket mer. Fantastisk således! Dock blåste det en hel del, och vid poolen kunde man finna lite lä, så det var där vi beslutade oss för att tillbringa vår första dag här.

Fotsteg
Spåren av små fötter av storlek 45

...men bara för att ytterligare gnida in hur fin vår strand är i era medvetanden, så kan ni ju kolla in bilden här ovan. Som sagt; här kommer vi helt klart kunna trivas...

Pelle äter
Pelle äter mat han inte beställt

Eftersom vi inte ätit mer än de små ynkliga portioner mat som serverades på flygplanet, plus lite frukt och jordnötter som vi köpte under bussresepausen, så var vi rätt rejält hungriga, och efter inte alltför lång tid vid poolen kände vi att vårt magkurr överröstade allt annat och vi bestämde oss för att gå och äta. Längs vägen utanför hotellet visade det sig lämpligt nog ligga massor av olika restauranger, affärer och spa:n, och eftersom vi var ute efter det förstnämnda så traskade vi in på en som verkade mysig och bra. Därinne beställde vi två olika sorters vårrullar i förrätt, samt varsin varmrätt av olika slag. Tina beställde någon kycklinggrejsamojs, medan Pelle beställde någon biffdito med pepparsås. In kom två kycklingrätter. Vid det här laget var vi - efter att ha varit vakna i ett och ett halvt dygn i streck - på tok för trötta för att klaga; allt vi ville var att äta och gå hem och lägga oss, så vi åt vad vi blev tilldelade och sedan släpade vi hem oss till hotellet igen.

Måne över Phan Thiet
Måne över Phan Thiet

...men väl framme vid hotellet upptäckte Pelle att det var fullmåne. "Den måste jag ju fota!" tänkte han sömnigt. Så då gjorde han det. Sen bar det så klart in i vår fina bungalow, där Tina strax somnade mitt i ett samtal, och Pelle började slumra samtidigt som han fixade med bilderna i datorn. Då kände vi att det nog trots allt var dags att krypa till kojs på riktigt. Trots att klockan bara var åtta på kvällen. Vi somnade bums. BUMS somnade vi! Bums!


<MENY>